Jag sticker inte under stol med att jag är stor. Magen är stooor och dessutom är hela jag ungefär 20 kg tyngre än normalvikten. Det känns som att bebben i magen sträcker ut hela sin lilla kropp i protest så fort jag rör på mig. Allt det här går bra så länge jag har påsklov och kan sitta på rumpan så mycket jag vill.
I morgon är det dock tillbaka till arbetet som gäller och då får vi helt enkelt se om min arma kropp orkar med att gå alla de där stegen som jag måste gå för att ta mig från arbetsrum till klassrum, flera gånger varje dag. Dessutom hoppas jag att mina stackars elever kan köpa en fröken som inte rör sig lika mycket som vanligt i klassrummet.
Denna sista lovhelg har varit underbar. I fredags åkte jag först och främst till frissan och sedan tog vi finsaaben vidare till Luleå där vi bytte den mot den blå skönheten som nu vilar i vårt garage. Med oss från Luleå fick vi storasyster och storkusinerna som unnade sig en semester i denna vackra stad.
I dag har jag njutit av solen ordentligt. Fräknarna frodas och ska man ändå sitta jättestilla så är det inte så dumt att göra det i en solstol i vårsolen.
Så alltså. I morgon får vi se vad denna gamla kropp egentligen håller för. Undrar om kommunen kan hålla sina anställda med sparkcykel?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar