Det mesta i mitt huvud handlar om förlossning just nu. Eller förlossning och förlossning. Jag försöker väl i alla fall bygga upp någon sorts avslutningsbild av graviditeten. Jag befinner mig just nu i den graviditetsvecka där Klara föddes och jag har liksom i åtta månader gått omkring och tänkt att den här bebisen ska vara lika ivrig. Sakta håller det på att gå upp för mig att den här kanske är tålmodigare och mer som sin far. Det är dock något av en ny upplevelse att befinna mig där jag befinner mig just nu eftersom jag aldrig någonsin har varit så här gravid. Jag är stor, har svårare att andas, har värk i ljumskarna och i sidorna. Bebisen sparkar hårt och dessutom blir man jättelätt kissnödig när det ligger ett litet barnhuvud mot urinblåsan hela tiden. Men det är precis den här delen av graviditeten som faktiskt får en kvinna att längta efter förlossningen. Ja, det är smärtsamt att föda barn, men man vet att när man väl kommer till förlossningen så har den ett slut och ett tydligt mål. Det här vaggandet och flåsandet har liksom inte tydligt slut. Det kan vara i morgon likväl som i början av juni. Snälla någon som är därinne, visst inte vill du stanna där ändå till början av juni? Det är verkligen ingen bra idé. Verkligen inte!
I övrigt är allt ungefär som vanligt. Jag jobbar på och försöker klara av så mycket som möjligt innan dagen D och detsamma gäller plugget. Nu tror jag minsann att det är dags för lite plugg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar