tisdag, mars 16, 2010

Cómo ser una mujer y no morir en el intento...

Att vara kvinna utan att dö på kuppen...
När jag var tonåring var min mamma i klimakteriet. Hon hade en dikt i sin väska, ett tidningsurklipp, som handlade om hur en kvinna satt på toaletten och samtidigt skurade golvet. på vägen dit hade hon, trots sitt nödiga tillstånd, plockat upp en massa skrot och satt igång en tvättmaskin.
Jag kommer ihåg att min mamma ofta refererade till den där dikten och jag fattade inte vitsen. Inte för fem öre. Hur orkar man sitta på toa och skura samtidigt?

På senare tid har jag dock upptäckt en läskig grej. Jag kan bjuda på ett exempel från alldeles nyss. Händelsen som blev upprinnelsen till detta inlägg.
Jag stod i badrummet, iförd den röda morgonrocken som får min kropp att bli än mer vallik än vad den redan är. På golvet låg mina begagnade trosor och strumpor. På handdukstorken hängde Klaras fleecebyxor som handtvättats tidigare i kväll. Jag hade tänkt bortsta tänderna. OK.
Snabb överläggning i huvudet.
Hur gör jag det här snabbast och smidigast. Jo, så här gör jag:

1) Jag sätter tandkräm på borsten och sätter i gång den i munnen.

2) Jag tar fleecebyxorna från handdukstorken under armen.

3) Jag lyfter min smutstvätt från golvet och bär den i den andra handen, som jag inte borstar med.

4) Jag går ut från toaletten, mot hallen, där jag stannar och kastar ner smutstvätten i källaren (orkar faktiskt inte gå ner med den) och frigör på så sätt den ena handen.

5) Med den frigjorda handen kan jag packa ner fleecebyxorna i dagisväskan.

6) Vips så är jag fri att avsluta tandborstningen i lugn och ro.

Hur knäpp får man bli egentligen. Vilken frisk människa gör så här? Vilken är anledningen till att man tycker att man bör planera varenda liten rörelse på det här sättet?
Något ännu lite mer vrickat är att jag har börjat irritera mig på att Tobbe inte resonerar på samma sätt. Han kan faktiskt resa sig från soffan och gå till köket för att ta ett glas vatten, utan att ta med sig Klaras strumpor som ligger på golvet och bananskalet från bordet. Galet va?
Galet va?? Galet va???

5 kommentarer:

Nybliven sa...

Galet! Det är nog på grund av denna typ av manier som könen kan vara så oförstående mot varandra. Jag: planerar sekunder, timmar, dagar, veckor så att det blir så högeffektiva som möjligt. Han: fattar ingenting och är irriterande ineffektiv och tidsspillande. Hur var det där med Venus och Mars nu igen?

Jennie sa...

Å shit vad jag känner igen mig! Jag tar ofta med mig fulla famnen med grejor som kan lämnas av på vägen till mitt mål, men när sambon inte gör detsamma så blir jag lite irriterad...hmmf.

Marran sa...

Kan bara hålla med. Jag brukar lägga grejer i trappórna som det då är tänkt att man ska ta med sig när man går upp eller ner. Men om inte jag tar med dom så kan de få ligga kvar väääldigt länge. Irriterande var ordet.

Annas resa sa...

Den där dikten ränker jag ofta på. Har du den? Jag vill nämligen ha den och vet inte vem som skrivit. Be din mamma göra en diktdonation eller så till mig :)

Therese sa...

Sant....så är jag också...kan inte låta bli att skrubba handfatet då jag sitter på toan. Min karl är också bra på att göra en sak i taget!