Slaskigt värre

I dag var det verkligen ett äventyr att gå på prommis men tapper som man är så gör man det ändå. Innan vi styrde kosan till Tegs öppna föris plaskade jag runt den västra delen av Umeå. Allt för att den lilla snurran skulle få sin skönhetssömn.
Tack vare min nya telefon blir dock den slaskigaste promenaden ändå en njutning eftersom jag kan lyssna på radio! När snålblåsten cirkulerade som värst inne i min kapuschong började Andreas Johnsons schlagdänga spelas och då var det som om solen blottade sig för en sekund. Har jag blivit en kärring när jag blir på bra humör av Andreas Johnson? Må så vara. Jag tycker att låten är skön!

I dag med posten kom Femina. Jag inser att jag bloggar om i stort sett varje nummer av Femina men jag måste bara få berätta om det här! Det är bra att ha lagom mycket oreda. Det är inte hälsosamt med allt för strikt ordning. Det kan göra en sjuk!
Jag tror att det var bra för mig att läsa det i tryck. Jag tror att det kan vara bra för mitt och Tobbes förhållande att jag fick läsa det. När läggan är för stökig och disken kryper omkring på diskbänken blir jag ofta arg på Tobbe. Jag vet inte varför. Jag vill liksom att han ska göra något åt det och på något sätt känns det som att det är hans fel att det ser ut som det gör.
Nu ska jag försöka slappna av. Jag ska inte be om ursäkt för röran och fnissa nervöst åt eländet så fort någon kommer och hälsar på. Jag ska inte bli labil för att det ligger en tröja i soffan.
Vi pratade om det här i dag, mina mammakompisar och jag. Det verkar som om mammaledigheten har gjort oss till rabiata kvinnor på gränsen till nervsammanbrott. Hemska tanke.
Hur som helst är det så fint att ha dessa mammakompisar att dela den här unika upplevelsen med. Inte nog med att vi är kvinnor. Vi är ju för fasen hemmafruar också och ingen av oss är nog särskilt van vid det tillståndet.

Just nu står det tre tomma kaffekoppar på soffbordet och jag bryr mig inte. Inte ett skit!