Känner mig lite svag i dag. Darrig, matt, ingen aptit. Skör.
Det hela började i går. Hela familjen åkte iväg till IKSU. Klara och Tobbe för att kolla på fotboll och jag för att simma och basta i lugn och ro. Efter bastun kände jag en bekant känsla av ont i kroppen och seg i lederna. Jag ville sova och äta men jag var varken trött eller hungrig.
Vi fortsatte dagen med en promenad tillsammans med Ante och Linnea och sen gjorde Tobbe våfflor för att fira att det faktiskt var våffeldagen. Jag fick inte i mig mer än två våfflor och då förstod jag att det var lite vajsing i systemet...
Efter en natt med svettningar och feber har jag i dag varit lite svalare men som sagt, väldigt skör. Klara har haft tråkigt. Ingen promenad, ingen öppen förskola, inget solsken.
Vi hoppas på bättring i morgon. Om jag inte är bättre gör jag något drastiskt.
I dag, mitt i Klaras mellanmål, ringde min chef. Hon skulle bara höra lite om mina planer inför hösten. Och ja... Det var ju bara till att krypa till korset och säga sanningen. Jag talade om att jag gärna vill ha tjänstledigt och hon skulle se vad hon kan göra åt den saken.
I går på IKSU träffade jag en av mina gullelever.
- Hej Sofia! Visst är det där din bebis? Shit vad stor hon har blivit! När kommer du tillbaka?
Där kommer den svåra biten. Å herregud. Mina högstadiebebisar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar