Denna enda dag återstår av mitt underbara jullov. Sitter här i mitt julklappsunderställ och väntar på att Jojjo ska komma förbi för att eskortera mig på en promenad i solen. Hoppas att hon kommer snart, för solen skiner verkligen med sin frånvaro den här tiden på året. Det blir bättre och bättre, men det är fortfarande januari.
Det nya köket är verkligen magsikt. På en dag gick det från att vara en murrig håla i brunt och gult till ett sobert rum där man vill dela livet med nära och kära, som Ernst skulle ha sagt.
Nu väntar jag bara på att min kära storasyster ska komma och ge ett slutgiltigt OK för förvandlingen. Hon är min egen Ernst, fast utan floskler eller äckliga hundögon. Min syrra är rätt av ärlig och snygg, utan hundögon!
I dag ska jag debutera. Faktiskt ska jag testa något som jag aldrig har testat förut.
Jag snackar varken debutantbal eller heroin.
Jag ska spela squash.
Många säger att det är en rolig sport som verkligen är bra träning på alla sätt. Just nu känner jag mest rädd. Och inte blir det bättre av det faktum att de där squashplanerna ser ut som akvarium, med glasväggar. Som du vet är glas genomskinligt och det innebär att vem som helst kan iaktta spektaklet.
Jag tror att jag får lita på min skådespelartalang och helt enkelt spela att jag är duktig på squash. Jag kör på det, tillvidare. Förr eller senare borde väl någon sorts känsla för spelet visa sig.
Kanske.
Ducka!
1 kommentar:
Jag och Ernst nickar och instämmer!
Skicka en kommentar