Nybadad, varm i hjärtat och i själen. Genomhärlig i hela kroppen.
Jag har alltid varit en sådan där hobbyjoggare som tagit fram de slitna dojorna när elljusspåret torkat upp på våren och sedan har jag sprungit mer eller mindre regelbundet men aldrig så där mycket som man kanske borde. Jag har aldrig brytt mig om att ta tid eller knäcka rekord. Jag har sprungit för att det är skönt.
Men så för några veckor sedan fick jag det där smset av Bea, som sa att jag skulle springa Vårruset den 4 juni. Jag blev smått smårädd och tog fram skorna och kutade några gånger i den fina skogen på Grisberget. Det har gått bra.
Och så kom plötsligt den där 4 juni och det var dags att springa. Sen blev jag frälst. Jag tog inte tid. Jag knäckte nog inga rekord. Jag bara sprang. Och njöt. Varenda sekund av den vackra och blåsiga knappa halvtimmen njöt jag.
Nu blir det nya skor. Sanna mina ord.
4 kommentarer:
Men så kul!!!
Och inte sa du nåt igår om att det var stora springardagen så att man hade fått önska dig ett lycka till, heller!
Idag hoppas jag på att det dimper ner ett mail från dig med goda jobbnyheter. Jag håller tummarna.
Åhhh lyckliga du! Jag själv är så himla anti mot löpning....
Kul. Har själv tagit upp springkarriären igen, blev tom så inspirerad att jag var tvungen att investera i nya löpartajts. Riktigt skönt att springa i. Ses på Grisan!
Anna: Följetången fortsätter. Jag uppdaterar dig i morgon.
Therese: Du som är sporten personifierad! Det har jag svårt att tänka mig.
Åsa: Tights är det bästa! Klart man blir snabbare. Ja, vi ses!
Skicka en kommentar