Eller i alla fall i träden. Himmel vad det blåser.
Efter hemkomsten från jobb och dagis stannade jag och Klara ute för att gunga när Tobbe gick in och fixade middag. Det blåste höstvindar och jag drömde om att få gå in och läsa Mamma Mu. Små barn känner tydligen inte kyla och därför blev jag stående vid gungan i en mindre evighet. Huttrandes och frysandes.
Efter förskoleråd och räkningsbetalning har jag nu avnjutit ett avsnitt av Sommer. Inte många kvar nu och ärligt talat tror jag att det kommer att bli lite jobbigt för mig när allt är över. Märkligt nog börjar jag redan på söndagskvällarna, efter Nip/Tuck, längta efter onsdagskvällen och resan till Danmark.
Fortfarande går jag i väntans tider gällande jobbframtiden. Men jag försöker att njuta av ovissheten. Hur spännande är ett fast jobb på en skala? Att alltid veta, aldrig få undra... Visst är det så man måste tänka? Man får helt enkelt se till att göra det.
I övrigt känner jag mig sugen på ett äventyr. Äventyr någon? Jag är öppen för förslag.
4 kommentarer:
Njuta av ovissheten... kanske skulle pröva det när det gäller lägenhet i Umeå! KANSKE har vi äntligen en lämplig lägenhet på gång men först till 1 september... Vi som flyttar nu i slutet av juni! ;-)
/Johanna
Jag är alltid för äventyr!!! När startar det?
Ja lite kul är det allt med ovissheten....
Johanna: Så ni drar nu?? Så roligt! Jag håller alla tummar för en lägga. Kolla Lerstenen. Vi hyrde av dem!
Bea: Det stora äventyret?
Therese: Ja, det är ju faktiskt det. Märkligt nog...
Skicka en kommentar