Efter en långhelg som verkligen gått i vilans tecken hade jag tänkt mig en annan måndag.
Min storebror, som bor långt bort i Malmö, har förärat hemstaden med sin närvaro under en vecka och vi har alla varit lika glada att se honom och de två glada kusinerna som följde med. I nästan en vecka har barnen lekt samtidigt som vi vuxna har druckit kaffe och ätit god mat och bara umgåtts helt enkelt.
I går kväll började jag ana något i dotterns blick. Något lite trött, lite blankt och lite febrigt. Mycket riktigt. I natt började hon prata i sömnen och kroppstemperaturen var varm. Det verkar inte vara någon influensa. Tempen ligger bara strax över 37 och både humör och aptit är på topp. Jag har dock lärt mig att man aldrig ska säga aldrig. Därför säger jag inte aldrig.
Nu tänker jag att jag borde plocka undan lite och städa toaletten. Det är vad jag tänker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar