26

Jo nu har jag blivit vuxen på allvar. Jag kan inte längre flyga eller åka tåg till ungdomspris. Mitt telefonabonemang är inte längre ett lite billigare alternativ för "ungdomar". Telia hade den goda smaken att även meddela mig att det fr.o.m. i går även skulle bli dyrare att skicka sms. Sådant är mitt liv i dag. Så blev det i går.
Födelsedagen var trots detta vemod en riktigt bra dag. Det började egentligen redan i lördags kväll när vi besökte Aula Nordica och konserten med Euskefeurat. Min barndoms idoler har strålat samman igen och när jag tårögd satt där och njöt kändes det ibland som att dom spelade för mig. Det är hit man kommer när man kommer hem... 1,2,3,5 nu lägger vi på en rem och ökar takten så vi nån' gång kommer hem. Hem till Altersbruk. Inte utan att hjärtat drog ihop sig lite extra. Så jävla underbart!
Själva födelsedagen började med frukost på sängen och ett litet paket.
Det är lustigt vad alla är trevliga när man fyller år. Det kändes som om dagen var alldeles min egen, trots att det var måndag och att kvällen tillbringades på jobbet i ett möte.

Men vi är inga ockrare
vi kräver bara att
få hederlig betalning för alla kilowatt
som strömmar ut ur läne
tja, tänk efter själv
ifrån Porjus o Porsi
varenda fors ihela Lule älv

En gnutta nostalgi och en hel del patriotism. Så 70-tal. Så skönt.

Inte längre en viking.

Nu har det hänt igen. Jag är för gammal, för sliten eller för vek.
I går fick jag än en gång gå hem från nöjeshaket alldeles för tidigt. Varför? Jag pallade helt enkelt inte mer. Min kropp gav vika och bad om att få gå hem, så det gjorde vi. Jag och kroppen.
Skönt att få komma hem och bli ompysslad, även om jag vid den gedigna åldern av snart 26 borde kunna klara mig utan den här typen av incidenter. Hur som helst är det skönt att ha någon som bryr sig.
Den tidigare delen av helgen har varit bra. Bio i fredags och innan den en liten middag på Starz. På restaurangen satt det en tjej bakom mig som tydligen också kom från Piteå. Antagligen flera år yngre, men jag kunde ändå konstatera att vi låter ganska roliga vi pitebor. Det tyckte förresten också några av mina elever när jag tidigare i veckan läste upp bockarna Bruse för dem, på pitemål. Aldrig förr har dom varit så tysta och uppmärksamma på något jag har haft att säga...
Nåväl, åter till helgen. Lördagen tillbringades på stan tillsammans med Ida. För min egen del blev inköpen ganska begränsade. Några smycken som jag fick gratis tack vare några presentcheckar var det enda. Men jag klagar inte på det. Vi hann även med att prova stadens senaste caféetablering. Det blev en mycketk positiv överraskning för mig som är lite konervativ och helst går till redan bekanta ställen.
Lördagens fest blev en trevlig tillställning med ett allt för hastigt slut. Dock är jag i dag ganska pigg och har hunnit med både fika och promenad.
Vad nästa äventyr blir är jag ännu inte riktigt säker på. Lite Bubble kanske... och Cypress Hill. En otroligt bra kombination.

Outsiders

Vilket lustigt TV-program egentligen. För dig som inte har kanal 5 kan jag berätta att det är en dokumentärserie där varje avsnitt går ut på att presentera ett antal människor som har valt att leva sitt liv på ett annat sätt än vi vanliga. Vi som av samhället faller inom svenssonramen. I en timme har jag suttit och suckat och fnissat åt hur dessa människor lever sina liv, alla med målet att bli lyckliga. Någon kör raggarbil, en annan healar och sjunger sånger på indiska, ytterligare en annan sysslar med performance art och försöker förverkliga sig själv genom konstrasten mellan ljuset och mörkret. Ungefär så...
Så småningom börjar jag fundera över det där med svensson. Jag ser nog på mig själv som ganska normal. Men vem fan gör inte det??? Det är ju inte precis så att man har något annat att jämföra med. Är jag så normal som jag tror och hoppas då? Eller kan det vara så att vi alla går omkring med varsin mall om vad som är normalt eller vad som är svensson? Jag beter mig på ett sätt som jag tror att alla andra beter sig på, men vad vet jag egentligen om hur andra handlar och agerar i sin privata sfär?
Jag kan slå vad om att om kanal 5 skulle komma hem till vår lägenhet på Skolgatan och följa oss under ett par dagar, och sedan sända det filmade materialet, skulle säkert många höja på ögonbrynen, sucka och fnissa och fråga sig själva hur sjutton någon kan bete sig på ett sådant sätt.
Jag kan inte låta bli att undra om vi inte alla är något av outsiders som dagligen håller god min och visar för omvärlden, och även oss själva, att vi är goda samhällsmedborgare som följer alla mallar och mönster.
Men alla dessa outsiders som redan kommit ut ur garderoben då? Dom som har kommit ut och skroderar sitt utanförskap på alla möjliga sätt, vilka är dom? Inte vet jag, det ska jag villigt erkänna, men ibland verkar det som att det är dom som har låst in svensson i ett kyskhetsbälte som sitter så tight att de omöjligt kan leva och andas inom dess ramar. Dom har helt enkelt själva stramat åt gränserna för vad som anses vara tolererbart och inte så till den milda grad att det är omöjligt att leva upp till målen.

Oj vad snurrigt det blev. Ville bara lite försiktigt undra om vi inte alla är outsiders, utan att veta om det, utan att egentligen lida av det...

Over and out(sider).

En helg i Lappland

Sedan ett några veckor tillbaka hade vi planerat att tillbringa höstlovet i Gällivare.
I onsdags bar det i väg. Egentligen hade vi tänkt ta tåget men efter en snabb överläggning på fem minuter bestämde vi oss för att åka en dag tidigare och ta bilen i stället. Billigare och dessutom friare.
Efter en natt i Piteå fortsatte vi norrut för att luncha med Isak och Aron i Luleå. Alltid lika underbart att träffa dem och deras snygga mamma som dessutom är en jävel på att laga mat. Det är mamman som bor i Piteå också, det ska med versaler tilläggas.
Helgen har förflutit i lugn och ro som säkert de flesta helger gör i den lilla kommunen i norra Lappland. TV-tittande, promenader, goda middagar och trevligt umgänge. Vad mer kan man begära av en lovhelg?
Undrar hur det är att bo på ett ställe som är så litet. Nu påstår jag inte att Piteå eller Umeå är några världsmetropoler att tala om, men Gällivare är ännu mindre, så är det bara. Skulle jag kunna bo där? Det tror jag säkert. Men man skulle nog få ändra lite fokus i livet. Att ta en fika på stan begränsas snabbt till endast ett ställe, vars öppettider är allt annat än generösa.
Det enda utbudet som är riktigt generöst är väl det som moder natur erbjuder och det är förvisso inte något att sticka under stol med. Dundret är ett maffigt berg och det skulle inte vara dumt att äta frukost med den utsikten varje morgon.
Vet egentligen inte varför jag sitter och väger det här fram och tillbaka. Känns väl inte som något som kommer att ske inom de närmsta åren hur som helst. Alltid roligt att spekulera dock.

Nu har jag ont i bakdelen. En hel dags bilåkande sätter sina spår. Ska därför gå och sitta lite till, så att jag inte chockar min bakdel med allt för mycket aktivitet...

Vi hörs!