I går läste jag ut Luftslottet som sprängdes. Det har tagit sin lilla tid. Kvällarna som yrkesarbetande är något mer utpumpade än förr, när jag kunde ligga i sängen och läsa hur länge som helst. Nu blir det några sidor innan ögonen faller igen av sig själva. Men nu är den slut och jag vet inte riktigt hur jag ska gå vidare. Måste hitta en ny litterär kärlek.
Tobbe jobbar och jag har tittat på Klassfesten. En tragikomisk berättelse som får mig att tänka tillbaka på min egen högstadietid som var relativt friktionsfri. Dessutom tänker jag på mitt jobb och mina elever. Många har så mycket att tänka på. Så mycket som inte rör böjning av verb i presens, perfekt och futurum. Trivialt, banalt och blodigt allvar. Omöjligt för vuxenvärlden att förstå och begripa.
Efter det rutinmässiga besöket på Ekbergs i dag kan jag konstatera att staden blommar. Några nya affärer och vips kommer folk från när och fjärran för att strosa. Som förr. På Lundbergs skors tid.
4 kommentarer:
Är för tllfället inne i en sån läsperiod, jag kan bara inte sluta. Inatt släckte jag 00:45 och var ju inte riktigt människa när första dottern vaknade 07:00.
Sen är det ju hur mysigt som helst på stan, jag vill dit varje dag och bara se på folk.
det är faktiskt ganska kul med gallerian.
Åsa: Visst är det underbart när man hittar något härligt att läsa. SOm att emigrera liksom. Och ja, jag är likadan. Folk är kul!
emma: Visst är det! Trodde inte att jag skulle falla så hårt. Men jag har fallit!
Kanske lite sent med en kommentar så här en sen kväll den 5 oktober, men jag har inte läst din blogg och sitter nu och "går" (som en lärare) igenom den och måste bara säga:
Åhh Lundbergs Skor!!!
Skicka en kommentar