Om hösten

Jag har faktiskt aldrig, trots ett flertal lägenheter, haft en balkong. Jag har alltid drömt om hur häftigt det skulle kännas att ha en dörr rätt ut i friheten. En direktlänk till omvärlden. Att slippa ta sig genom trapphus och förbi pratsamma grannar.

Nu har jag två balkonger. Detta plötsliga välstånd har fått mig att inse charmen med trädgårdspyssel. OK, trädgård kanske är att ta i men allt det där med jord under naglarna du vet...

I går tog jag itu med sommarblommorna som jag inte längre hade tid och ork att ge särskilt mycket kärlek. Jag smusslade iväg dem till den intilliggande skogen och ställde i samma veva undan balkongmöbler och de snygga mattorna som under sommaren har dolt det iskalla betonggolvet.

I dag var det lediga måndagens dag och trots det minst sagt pissiga vädret åkte jag iväg för att köpa höstväxter och en tjusig lykta för att fylla det tomrum som uppstod efter gårdagens bärsärkargång. Jag är så nöjd med resultatet. Ytterst nöjd. Nu väntar jag bara på lite besök som kan välkomnas av härligheten.

Måndagseftermiddagen blev en fikastund hos Åsa i hennes urtjusiga lägenhet i stan. Åsa har en fantastisk fåtölj med öron stående i hörnet i hallen. Där brukar hon sitta och läsa böcker. Jag tror att jag måste åka hem till Åsa med min bok. Tänk att få vara ensam med en bok. Bara för en kort stund. I den skönaste fåtöljen.