VAB

Förvisso heter det inte VAB när man redan är föräldraledig, men fenomenet är lite detsamma. Vi har haft en mycket stilla dag och det är något som passar både det febersjuka flickebarnet och mamman, som går på aktivitetsdiet. Vi har byggt pussel och tittat på film. Ungefär så. Och när eftermiddagsfebern blev som hetast satte jag mig i bilen för att åka norrut och lära mig lite mer om språkhistoria. Kanske gjorde jag det. Något lärde jag mig i alla fall.
Dagen blev plötsligt smått historisk eftersom det var första gången jag befann mig så långt ifrån Herman. Han har nämligen blivit en fena på att äta både gröt och puré och därför vågade jag åka till universitetet utan honom. Det är märkligt egentligen. Under hela hans existens, från skapelsen räknat, har vi cirkulerat i en radie av några få meter från varandra. Med undantag för en prommmis på egen hand då och då, har jag haft honom på replängds avstånd. Men nu börjas det. Nu ska visst navelsträngen börja tänjas ut. Det är, som många vet, lite bitterljuvt. I mina mörka stunder kan jag se puréätandet som ett första steg mot en egen lägenhet. I mina mer ihopskärpta stunder ser jag det helt och hållet som en naturlig utveckling och gläds över gossebarnets matglädje.
Men sådant är väl livet. Stort och smått mäts och vägs och blir stort och smått beroende på vem det är som mäter och väger. Visst förstår du hur jag menar?