Nej, inte så särskilt faktiskt. Det är så typiskt mina ungar att vara något skeptiska till sådana här nymodigheter. Mat på flaska??? Vem har kommit på sådana tokigheter?Herman ligger alltså i sängen och flaskan står här. Orörd.
Jaha. Hur gör vi nu då?
Det är nu jag måste vara hård. Säga nej. Inte ge vika för en darrande underläpp mitt i natten. Jag ska vara stark. Jag ska säga nej.
Jag återkommer.
2 kommentarer:
När vi skulle få Viggo att ta flaska med välling fick vi först i några dagar sätta i lite vaniljsocker. Det funkade toppen!
Hoppas ni mår bättre idag, kram
Ja men jag har ett roligt liv, ett liv som jag trivs med. Självklart är livet inte alltid rosenrött men i det stora hela är det toppen. Bloggen är ju ett sätt att kunna gå tillbaka och se vad man gjort eftersom tiden som bekant bara flyger förbi och minnet inte alltid är det bästa. Kram på dig!
Skicka en kommentar