La vida

I går kväll gick jag en kvällspromenad. När jag lämnade hemmet var allt som vanligt. När jag kom hem hade dock Klara utvecklat väldigt ont i örat och grät utan slut. Efter samtal med akuten tyckte sköterskan att vi skulle svänga förbi så att farbror doktorn fick sig en titt i det onda örat. Tobbe bar (en smula stressad) ut flickebarnet i bilen och så susade de iväg mot sjukhuset. Kanske 15 minuter senare ringde min telefon och på andra sidan luren kvittarade den nyss gallskrikande Klaran att hon inte hade någon öroninflammation utan bara var lite röd i det ena örat.
Min man hade börjat ana oråd redan i bilen eftersom hon plötsligt tystnat och glatt konstaterat att det nog kändes lite bättre.
270 kr senare seglade hon in i hallen igen, mäkta stolt över att ha överlevt läkarbesöket. Älskade gullunge! Nu håller vi tummarna för att rodnaden i örat fortsätter vara just bara en rodnad.
Just nu bygger hon tåg av gamla skokartonger så att gossedjuren ska ha något att åka i.
Tåg är bra.