Skillnaden syns tydligaste när jag i olika sammanhang hänvisar till Tobbe, typ så här:
- I telefonen med en snubbe på Tele2, där Tobbe förra hösten tecknade ett avtal med Canal+ Sport. En meningslös kanal som kostar en massa pengar. I ett obevakat ögonblick tjuvringde jag dit för att fråga ur jäkla lång bindningstid abonemanget egentligen har. Snubben på Tele2 frågar vem som står på abonemanget. Jag svarar: -Min man.
- I samtal med en pappa på dagis. Vi pratar om den omdebatterade 15-timmarsförändringen, och jag får tillfälle att prata om "min mans oregelbundna arbetstider".
- I mina statusuppdateringar på Fejjan kan ett visst missbruk av ordet "make" noteras.
I övrigt kan jag tycka att jag ibland känner en lätt smärta i nacken efter att ha tittat ner på den nya ringen allt för många gånger på ett oergonomiskt sätt, liksom utan att lyfta handen. Jag går dessutom fortfarande i väntans tider eftersom ingen statlig myndighet tycks ha uppmärksammat mitt nya efternamn. Svärmor skickade dock ett kort, adresserat Herr och Fru E. Det är jag tacksam för. Det känns lite som att jag behöver träna på att vara mitt nya jag. Rent namnmässigt sett alltså.
Allvarligt talat så känns det lite mysigt att vi alla heter samma nu.
Och som Shakespeare sa; A Rose, by any other name, would smell as sweet.
Just det!
1 kommentar:
Jag tittar nog på ringen typ 175 gånger per dag. Men det här med namnet, när ska man lära sig det. Det kommer ju liksom automatiskt när man både presenterar sig i olika sammanhang eller när man ska skriva under nåt. För mig är det ju väldigt liten skillnad också att det nästan inte känns lönt. Men visst är det en speciell känsla att alla nu heter likadant. Idag firar vi 1 månad som nygifta (märkte jag nu) och jag har fortfarande inte fått någon bekräftelse på namnbytet. Kram på dig fru E
Skicka en kommentar