Stooor

Tidigare i veckan åkte vi på en liten utflykt till Glenn och Maria. Inget ovanligt med det. På deras toalett finns en våg och eftersom vi i det här huset inte har någon våg passade jag på att väga mig när vi var där.
...
Ja. Du förstår säkert vad som hände. Jag skrattade. Kanske inte så mycket av glädje som av chock och förvåning. Fast förvånad kanske man inte kan vara när man under de senaste fem månaderna inte har gjort annat än ätit.
Det är ungefär 13 veckor kvar innan min inneboende beräknas lämna min mage och jag kan inte låta bli att undra hur mycket jag kommer att väga den dagen.
Men jag tar det med ro. Vem vet när jag får förmånen att vara gravid nästa gång. Kanske blir det fler gånger under detta liv, eller så får jag vänta tills jag reinkarnerats som sjöhästpappa eller något annat spännande.
En tröstande vän sa i dag, att det kanske bara är en jätte, jättestor bebis. Ungefär som Karelin. Och då är det ju faktiskt inte så konstigt att jag redan gått upp superdupermycket. Vi kör på det. På Karelin.

Annars har jag i dag fixat tapeter till nästa helgs sovrumstapetsering och sovrumsflytt. Elller fixat och fixat... Jag har lånat hem tre kataloger och sedan har vi bestämt vilken vi ska köra på.