I dag har varit en sådan där dag som är fri från raster. Jag hade fyra minuter innan konferensen på eftermiddagen och de förgylldes av hembakt bröd och en liten kaka till efterrätt.
Nu sitter jag i hemmets lugna vrå efter att ha läst en märklig H.C Andersen-saga som jag aldrig läst förut. Herdinnan och Sotaren. Den hade många gemensamma drag med vissa scener ur Trainspottning. Klara somnade innan sagan var slut och det kanske säger en del. Jag har funderat lite på om H.C Andersen egentligen bara pumpade ur sig konstsagor för pengarnas skull. Många av hans berättelser har ju innehåll och djup, men den här, där en porslinskines varit trolovad med en skål potpurri. Jag är skeptisk...
Nej. Nu tar jag tag i uppsatshögen och tänker att jag kommer att vara tacksam när sportlovet kommer och jag bara har Hanbok i lexikografi att bry mig om. För visst känns Handbok i lexikografi som något som man verkligen bryr sig om?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar