I veckan har vi som vanligt besökt affären några vändor. En gång var det jag. Sen var det Tobbe. Vad Tobbe inte visste när han köpte 15 ägg var att jag redan hade köpt 15 ägg. Därför har det bakats muffins, stekts ägg, kokats ägg och därför blev kvällens middag pannkaka. Ingen är missnöjd över det. Pannkaka är enligt mig en delikatess.
I dag har varit ännu en dag i höstlovsnirvana. En mysig morgon följd av besök av min fina arbetskamrat Maria och hennes två leksugna barn. Barnen gick upp i rök (i lekmolnet alltså) och jag kunde i lugn och ro bli uppdaterad på vad som hänt sedan sist i den verklighet jag vanligtvis tillbringar mina vardagar i. Kul!
Jag har nu skickat in mina två examinationsuppgifter till kursen och även om jag kanske inte är toknöjd så är det så skönt att vara av med dem och känna att jag inte kan göra något mer. Nu ska jag inte tänka så mycket på det svenska språket på två veckor.
Sådana här dagar får mig att fundera lite på det här med dagis. Jag tycker att det är så härligt att ta det lugnt, att ta dagen som den kommer och slippa traska iväg med en ibland ganska sur och tvär fyraåring. Det känns som att hennes humör är så mycket jämnare när dagen inte blir fylld av så många uppbrott och anpassningar till nya världar.
Samtidigt tycker jag att det kan vara bra för henne, det här med det sociala samspelet och kontinuiteten i gruppen.
Slutligen vill jag bara tillägga att jag tycker att herr Styrman får väldigt mycket mediatid. Är han verkligen så intressant?
1 kommentar:
Jag sa upp min dagisplats efter ett tag när Adam kommit till oss. Största anledningen var dom nya femtontimmarsreglerna, som inte är så nya längre. Men det var skönt att slippa stressen att åka iväg varje dag och kunna ta dagen som den kommer. Vilma sa aldrig att hon längtade till dagis fastän hon stormtrivs och det har hon alltid gjort. Så jag har inte ångrat att vi var hemma tillsammans allihopa i 9 månader. Sen fick vi ju se till att träffa andra mammalediga i bland, åka till Öppna förskolan eller kyrkan för att hon inte skulle bli så less på att bara vara med sin mamma och lillebror. Vi har inte märkt att hon kommit i skymundan i dagisgruppen nu så hon börjat om heller. För som tur var så fick vi komma tillbaka till samma dagis och samma grupp. Det är ju inte så säkert att man gör det när man säger upp sin plats.
Oj, det blev en hel novell det här. Trevlig helg! /Magdalena
Skicka en kommentar