Första fredagen

I ekorrhjulet har nu en vecka trampats. En vecka av tidiga mornar och regelbundna tider. En vecka av fullproppad hjärna och söndersutten bakdel. En vecka av gråt och rädsla. En vecka av lättnad och glädje.
Trots alla konstigheter är jag på något konstigt sätt nöjd med veckan som gått. Det bästa av allt är att mamma mår ganska bra nu och hela familjen verkar ha hämtat andan. Jag tror att man sällan uppskattar livet så mycket som efter en sådan här grej. Tack för livet!

Sen är det ju jobbet också... Efter att i några månader ha gått omkring och varit lite nervös för att börja jobba i en ny stad, nytt ställe med nya kolleger och nya elever måste jag ändå medge att allt känns förbluffande trevligt. Det är sorgligt att lämna Klara men när jag kommer till jobbet är det så mycket annat som händer. Plötsligt får jag använda en annan del av mig själv, en del som vilat i ett års tid, någonstans i mitt inre. Plötsligt får jag tänka till och tänka efter. Jag får ha kolleger, ett eget skrivbord, egna lådor med egna, fina pennor. Jag får skriva mail, beställa och konferera. Jag gillar att jobba. Det är inget jag hymlar med. Jag gillar att vara mamma och det hymlar jag inte heller med. Det fina är att jag kan göra två saker samtidigt. I alla fall funkar det rätt bra än så länge. Jag får återkomma med en rapport senare i vinter, när Klara går på dagis och Tobbe jobbar mitt i skogen, 13 mil bort. Då kanske jag inte är lika optimistisk längre... Men det tar vi då. När vi kommer dit.

Förresten. I går åt jag lunch med mitt arbetslag på vägkrogen i byn där jag jobbar. Gissa vem som satt där vid ett bord och såg svår ut! Eller det kanske inte är så himla lätt att gissa...
Brolle Jr.!!! Var osäker på om han fortfarande existerade men nu vet både du och jag. Han finns. På vägkrogen vid E4an...