Efter Klaras dagisstund i morse packade jag väskan med bebismat OCH kamera och så åkte vi till mamma där vi lunchade och tittade i fotoalbum från min barndom. Det är alltid lika kul. Jag kan de där albumen utantill men trots det är det alltid lika skoj att se pappa utan skägg och med hår, storebror i kissgul punkfrisyr, storasyster i långt, rött progghår och mamma i långt, böljande 70-talshår. Det kittlar liksom tanken lite det där med tider som varit och flytt. Ögonblick som varit nu men som blivit då. Historia i det allra minsta men som för mig är det allra största. Min egen och min familjs historia, sparad i kärleksfullt arbetade album med tydliga beskrivningar skrivna i sidan för att hjälpa minnet lite på traven.
Efter resan down memorylane promenerade vi ner på stan, gick i några affärer, fikade på Ekbergs och pratade med tanter. Det var många tanter på stan i dag och sin vana trogen berättade Klara det mesta för dem alla. Jag har liksom fått ett språkrör. Hon behöver dock jobba lite med sin sekretess. Men. Vi är ju alla barn i början.
Dagens foto föreställer mina barn under den långa resan hem från stan. Klara somnade på ståbrädan. Det tycker jag är bra gjort. Den prestationen förtjänade helt klart att förevigas. Det blev bara en bild i dag men vi har haft så trevligt så jag råkade glömma att fotografera allt annat. Inte bra. Men bättre.
1 kommentar:
Haha! Jag ringde hem under dagen och frågade min man vad de gjorde och då berättade han om en sådan lustig grej: han sa att han såg en liten flicka som han kände igen, men kom inte på varifrån. När han såg dig kopplade han ihop facebook + blogg + barn + jobb. Jag frågade om han hälsade, men han sade nej, eftersom han var övertygad om att du inte hade någon aning om vem han var. - Du, den tjejen vet vilka alla är, sa jag, och visst hade jag rätt! Men jag ska hälsa honom det! Och lite len är du = )
Skicka en kommentar