Det bränns!

Hela stan har börjat småputtra. Det poppas popcorn på Storgatan, det äts souvas i gathörnen och det byggs, skruvas och soundcheckas både här och var.
Tobbe jobbar natt i natt och var därför ledig på dagen. Vi åkte iväg till stan för att äta lunch på den braiga thairestaurangen. Buffén gjorde mig mer än proppmätt och jag valde att promenera hem med en sovande Klara i vagnen. Längs vägen passerade jag två killar i 20-årsåldern som båda gick och bar på två sprängfyllda påsar från butiken med den gröna skylten. Deras armar såg ut att förlängas med två centimeter för varje steg de tog och när jag gått förbi sa den ene till den andre: -Undrar om man kan få lite bärhjälp... Jag fnissade för mig själv och jazzade vidare hemåt.
Efter en trevlig eftermiddag, med besök av Linda och Staffan från Umeå, har vi under kvällen kunnat bevittna en riktig PDOL-fest från köksfönstret. Ett glatt gäng på fyra killar kalasade på en balkong i huset mitt emot. De sjöng, dansade och levde om i största allmänhet. Min frökenblick blängde och mitt humör svartnade. Turligt nog kom jag på att jag inte har blivit kärring riktigt än och att jag faktiskt borde unna dessa ynglingar lite skoj. Snart är det novemeber och vindarna biter. Hur mycket kommer dom att tjoa då? Man får akta sig. Annars kan man nog gå och bli en surkärring utan att man riktigt märker något.
I morgon är det dessutom vår tur att tjoa. Några vinglas och sen smäller det. Kanske har de blivit gamla och grå. Kanske är deras visor och texter ibland uttjatade och out-of-date men de är ändå Euskefeurat och i morgon ska jag sjunga så att det står härliga till. Passa er!