Sitter på en pruttkudde...

Men så är det väl helt enkelt när man har en dotter i värsta bajs och pruttfasen.
Vi är sjuka här hemma. Kanske är vi lite friskare i dag än vad vi var i går och i förrgår och det känns bra.
För dig som såg mig i tidningen i fredags, där jag berättade om allt jag skulle göra under helgen, kan jag berätta att kräftskivan uteblev p.g.a. bacillerna. Rummet blev målat och båten uppdragen. Bryggan ligger kvar.
Nu gråter bebisen. See you!

Regn och rusk

Det är helt klart svalare ute nu. Svalt och blött.
Efter Klaras dagisstund i morse har vi helt enkelt haft en väldigt lugn och skön innedag. Vi har lagat mat, kokat lingonsylt, målat med vattenfärg, läst många böcker och innan läggdags hann vi faktiskt också med en kvällspromenad med mormor till bibblan. Det visade sig nämligen i dag att min kurs börjar på tisdag. På tisdag! Jag har inte riktigt hunnit med och det känns väldigt märkligt att hamna i skolbänken igen, så här mitt i mammaledigheten. Jag kan inte neka till att det känns lite jobbigt att behöva och strukturera under det här året när jag helst skulle vilja bara mysa. Men. It's now or never. Ja, det är faktiskt så och jag får ta det för vad det är och se det som en kul grej. Språkhistoria, här kommer jag!

Full fräs!

På förmiddagen fick vi lunchbesök av Glenn och Maria. Det är helt klart en tokbra grej med att vara föräldraledig, att kunna umgås vid andra tidpunkter än de där ynka timmarna mellan middag och läggning. Maranborna hann inte mer än ut genom dörren förrän prällen trillade in för planering av Hermans dop. Dop. Ja, dop. Någon gång inom en snar framtid ska jag skriva mer om mig och min relation till kyrkan, men just nu har jag på känn att dopföremålet i fråga kommer att vakna när som helst och då vill jag inte vara insnurrad i komplicerade inlägg om kyrkorummet.
Eftermiddagen har jag och barnen ägnat åt att återintroducera den hjärtsjuka mormodern för världen utanför. I dag har hon fått öva sig på Apoteket, Kvantum, Bibblan och dessutom avrundade vi det hela med en liten promenad. Hon är duktig mormodern. Världens duktigaste.

Hej vardag!

I morse var det så dags igen. Klara har åter blivit dagistjej och även om det nu bara handlar om tre timmar om dagen så känns det som vardag. Och som hon hade längtat! Jag är själv ganska nöjd med vår sommar men jag börjar ju undra så smått när den kommunala förskolan lockar mer än fortsatta ledighetsäventyr.
I dag var också dagen när Tobbe började jobba efter semestern. Ja, du hör ju. Och som lök på laxen har vädret varit så där lagom grått och småregnigt. Men! Det har ändå varit en bra dag. Jag är ju en sådan där människa som tycker att vardagar är ganska härliga dagar.
Fortfarande har inget målats i Klaras rum. Men snart! Väldigt snart!

Fullt upp!

Efter tumultet med lilla mammas lilla hjärta har det hänt en massa saker här på Kvarngatan. Jag har målat Hermans rum från golv till tak. Eller golvet är så klart inte målat, men allt annat. Det visade sig nämligen, när väggarna blivit vita, att varken elementet, dörr- eller fönsterfoder var så vita som man hade kunnat tro. Alltså fick sig även dessa inventarier en släng av penseln. I sitt lilla rum har lillkillen en fåtölj. That's it. Vi måste alltså åka till IKEA. Visst låter det rimligt? Vi har nämligen även nästan slut servetter.
På utsidan av huset har vi fått ny brobelysning och i skrivandets stund håller även fasadbelysningen på att åka upp. Tänk så bra det är med en svärfar som råkar vara elektriker. Allt går så smidigt.
I kväll åker vi på fest med det lilla barnet och det stora barnet får stanna hemma med farfar.
I morgon tänker jag att jag ska sätta igång med målningen av Klaras rum. Det kommer att bli så fint så fint. Jag ska lägga upp lite bilder också, men det blir en annan dag. Nu måste vi köpa födelsedagspresenter till en söt 4-årskille!

Lugn

I morse när jag ringde till hjärtintensiven på Sunderbyns sjukhus fick jag av sköterskan höra att mamma blivit flyttad till en vanlig avdelning och några timmar senare ringde mamma själv för att berätta att hon blivit ambulanstransporterad till Piteå. Fint som snus! Vi kunde alltså ta en kvällspromenad genom stan för att leverera några skvallertidningar och så att Klara äntligen kunde få krama sin mormor. Allt ser bra ut.
Dagen i dag har varit BVC på morgonen där Herman vägdes mättes och fick sina första sprutor. Han växer lillkillen. Han är jättestor, fast på ett väldigt gulligt sätt. Dessutom är han så fantastiskt glad. Sötnöt!
En väldigt bra sak med den här dagen var besöket hos Urban på banken. Tänk vad en ny ränta kan göra för allmäntillståndet. Särskilt när det skiljer tre procentenheter mellan den gamla och den nya räntan.

Pust!

I går var en helt vanlig söndag. Vi plockade, tvättade, dammsög lite. Ja, helt enkelt en sådan där dag som vi behövde efter allt vackerväder.

Men plötsligt, tidigt på kvällen ringer telefonen och på andra sidan luren hörde jag min svåger Rogers röst berätta för mig att mamma fått åka ambulans till Sunderbyns sjukhus med förmodad hjärtinfarkt. Resten av kvällen blev väldigt turbulent, dramatisk och känslosam. Jag, Herman och pappa satte oss i bilen och när vi kom fram till Sunderbyn fick vi veta att det nog såg ganska bra ut trots allt. I dag har läget stabiliserats ytterligare och efter att ha tillbringat två kvällar på hjärt-IVA måste jag åter igen hylla den svenska vården. Leve den!

Dessutom vill jag ta tillfället i akt att påminna dig om att leva nu. Lev i dag. Njut av den vackra himlen, den goda maten och din familj. Njut av varandra och låt inte skitsaker bli större än vad de egentligen är. Kramas ofta och skratta ännu oftare. Njut av allt du har och tänkt inte så mycket på det du inte har.
Allt det här påminns man om när livet ställs på sin spets, när någon man älskar svävar mellan här och någon annanstans. När allt inte längre är självklart.

Nu ska jag vila min själ och kramas med mina killar.

Trötta ben

Klara fångad på bild i ett litet trotsutbrott

I kväll har jag faktiskt det. I morse gick jag en härlig morgonprommis i duggregn och kom hem bara för att svira om och sedan begav vi oss alla till NOLIA för att kolla in årets upplaga av mastodontmässan. Varje gång jag besöker denna tillställning försöker jag påminna mig själv om att jag egentligen inte behöver gå dit, eftersom jag utvecklar någon sorts allergi mot försäljare, som alla pratar göteborgska, sopar, grönsaksskivare och timrade friggebodar. Men det kan vara lite trevligt också att strosa omkring och titta på folk. Och göteborgare.

Sedan vi kom hem har vi hunnit umgås med barnens farmor, mormor och morfar i olika sittningar och på olika platser. Nu sover di små och jag kanske också borde göra något liknande. Barnafadern har åkt till skogs för att fiska. Egentligen tror jag mest att det handlar om pimpling men det är väl trevligt det också, för dem som kan.

Vem är du???

Kusin Gustav glömde sin PDOL-vinst hos oss. Herman har aldrig tidigare mött en gangsta-panda. Därav den förundrade minen.

Kommer ikapp

Jag och min dotter. Den ena slugare än den andra...

Efter så många dagar borta från borgen så kändes det skönt att i dag få rå om sin härd en smula. Vi har klippt gräsmatta och trimmat kanterna lite extra, städat badrum och dammsugit husets alla rum (utom källaren) ordentligt. Lagom till lunch plingade Jenny och Edvard på dörren med en påse gott MATbröd i händerna så vi lunchade tillsammans på altanen och de stora barnen fick leka ordentligt.

På eftermiddagen tog jag barnen och morfadern på en prommis och när vi kom åter hem hade Tobbe tvättat bilen och vi var alla alldeles för varma för att säga nej till ett dopp på Hemlunda. Stranden var alldeles tom på folk och vattnet var precis så där lagom uppfriskande och angenämt att simma omkring i på samma gång.

Middagen i dag blev tacos på inglasningen och lagom till kaffet kom mormor, storasyster och storkusinerna för att hämta en säng till storasysters nya lya. Samma säng fick jag av min storasyster när jag separerat från mitt x. Vi kan inte låta bli att undra var sängen ska hamna här näst. Nu ska den i alla fall först och främst husera en väldigt fin mamma och säkerligen också någon av hennes finsöner med jämna mellanrum.

Sist men inte minst vill jag bara påpeka hur himla mysigt det är med tända lampor. I januari är man inte längre så imponerad men just nu vill jag bara njuta av dem.

Sommaren rusar fram

Ett semesterminne från Lycksele. Pirater!!!

Den gör verkligen det. Men än så länge har Tobbe två veckor kvar av sin semester och så länge han semester så känns det inte alls särskilt höstigt. Sedan sist har vi tillbringat tre härliga dagar i Lycksele, ett underbart dygn hos Jenny och Lars på Trundön och fem härliga dygn i stugan i paradiset och avslutningsvis en otrolig lunch hos Jenny på Granholmen. När vi svängde in i Piteå i eftermiddags så kändes det lite exotiskt att komma hem. Det är verkligen härligt det också, att få tvätta semestrade kläder i den egna tvättmaskinen och få njuta av en underbart vardaglig pannkaka vid det egna middagsbordet.

Nu i kväll har jag promenerat min vanliga promenadrunda och njutit av att känna igen varenda meter av sträckan. Ja, förutom NOLIA-området då. Mitt i min runda har det smällts upp en hel stor mässa. Flexibel som jag är la jag bara om rutten, bara en smula rubbad i mitt sinne. Jag gissar att det är vad som väntar under de kommande dagarna. En friterad camenbert med hjortronsylt skulle sitta fint. Hoppas bara att sylten är sockerfri... På tal om det ska jag så snart jag kommer i närheten av en våg avgöra om jag är redo att skryta än eller inte. Jag återkommer som sagt...

En av sommarens höjdare...

...var nog när Klara och hennes kusiner klädde ut sig i vinterkläder och åkte pulka på altanen i stugan. Lägg särskilt märke till den nedärvda galonjackan i klanmönster. Den du!

Bullbak och rödhårig tok

Vi har en dotter som pendlar mellan att vara lillgammal, snudd på tantig och typsikt treårig och sur på allt och alla. I förrgår när regnet öste bakade vi 80 bullar och då kom lilltanten fram.

Den andra bilden visar Herman, vars hår gått från mörkaste ebenholts till morot. Förmodligen kommer han att bli lika prickig som sin pappa också. Solskydd på!

Nej, nu har jag inte tid med det här längre. Morden på tv!

Minisemester

Just nu har vi farmor här på besök i några dagar. Efter gårdagens regnväder och dagens mellanväder tog vi i morse beslutet att dra söderut över dagen för att få uppleva något annat för en stund. Målet för dagen var Skellefteå som bjöd på god lunch på Lilla Marie och riktigt bra shopping innan vi fikade (bara kaffe för mig så klart) och vände norrut igen.
I morgon väntar ett morgonbesök på staden socialkontor eftersom Tobbe officiellt ska bli Hermans pappa. Oj vad jag tycker att det är märkligt med denna något stenåldersaktiga formsak. Men rätt ska vara rätt och då är det bara att göra som man blir tillsagd och sätta på sig sitt präktigaste leende och sin finaste knytblus.
Sov gott!

Vill mer!

Oh Captain, my captain...
Ja, jag vill verkligen blogga mycket, mycket mer än vad jag hinner med. Livet som tvåbarnsmamma ter sig onekligen något mer hektiskt än enbarnsmammalivet och det vore roligt att få ner alla saker på pränt. Dock är det som att tiden för att skriva saknas lite eftersom mannen i huset fortfarande inte gått på semester. Dessutom är det ju så att sommaren pockar på och vill ha sitt. Kusiner ska träffas, bastun vill badas, båten vill åkas... Ja, du vet säkert hur det är.

Men vi har det bra. Lillebroren växer så att det knakar. På riktigt. BVC-läkaren trodde inte på sköterskans siffror när den lille låg där på mätbordet men det var så sant, så sant. Han är duktig på att äta vår lille Herman. När vi ändå hade en läkare på armlängds avstånd fick hon även lyssna på storasysters lungor som hostat och hackat i mer än en vecka. Fru läkaren var snäll och skrev ut mirakelmedicin som gjort att vi nu alla sovit gott i två nätter.

I framtiden ligger Tobbes semster som infinner sig om ungefär 30 timmar. Det ska bli roligt att se vad han är för en kille den där jag bor med. I bland känns det som att man hinner glömma bort.

En annan sak nu och i framtiden är att min kropp åter ska tas i besittning av den rättmätiga ägarinnan. Under graviditeten har jag nog varit lite väl snäll med mig själv och det är så väldigt, väldigt tråkigt att inte känna sig riktigt som sig själv. Metoden heter ät mindre, rör dig mer och innebär att inget sött av någon form ska förtäras så vida det inte är lördag. På lördagar är det tillåtet med en kaka eller två. Nu ska här jobbas. Jag önskar att jag hade varit cool och modig nog för att berätta hur mycket jag väger och vad som ska bort. Kanske sen. Kanske när jag står på andra sidan och kan titta tillbaka på mig själv som jag ser ut i dag. Målbilden är tydlig och visar helt enkelt mig själv i mina vanliga kläder. Hur svårt kan det vara?

Tystnad råder

Mannen jobbar, stora och lilla barnet sover och jag sitter här och knaprar kex och njuter av tystnaden och ensamheten. Förvisso kommer det lilla barnet att vakna mycket snart och vara väldigt hungrig, men tills dess njuter jag för fulla muggar.
Tystnad har det även varit här på bloggen och det beror helt enkelt på att tiden inte räcker till. Kusiner från både Luleå och Malmö har gästat vår stad tillsammans med sina respektive föräldrar och det har så klart varit mycket trevligare än att sitta framför datorn. Dessutom har jag lyckats drämma kameran i golvet så illa att jag blev tvungen att bränna iväg till en viss elektronikaffär för att skaffa en ny. När vi väl hade knäppt några foton med den nya kameran visade det sig att det gamla minneskortet inte ville vara i den nya kameran så vi fick återvända till elektronikaffären för att köpa nytt minne. Nu kan jag nog förhoppningsvis bidra med några bilder från vår vardag här på bloggen. Dessvärre försvann gårdagens bilder från bebistitten i Hortlax. Det betyder helt enkelt att vi får återvända snart igen innan lille Calle har hunnit växa allt för många centimeter.
I dag har vi inte bara köpt minne. Vi har dessutom besökt kyrkmarknaden i Öjebyn. Som vanligt så tycker jag att det mest bara är skräp, men det är liksom trevligt ändå att bara segla runt och titta på folk. Med oss hem fick vi ghakko, jordgubbar och en gigantisk heliumhaj. Jo, och så fikade vi i skuggan av en stor syrén och det minnet bär jag i hjärtat och minns med ömhet.
Nu ska jag surfa vidare så länge lillen sover vidare.. Men tyst, för han sover så gott...

Vilka dagar!

I dag har varit en sådan där lugn och skön dag. I alla fall för mig. Jag har legat på gräset och tittat på det här...

Samtidigt i vagnen gjorde Herman så här...

Klara, som verkar vara den som fått de konstnärliga generna som hoppade över mig, gjorde det här...

Och Tobbe som äntligen hade vädergudarna på sin sida på sin lediga dag har gjort en otroligt jobb med bron. Snart kan vi köpa lite snygga krukor och ställa dit...

Och i går var det midsommarfirande hos oss. Huset fullt med bästa människorna och godaste maten. Här har vi en bild på treåringarna som verkligen firade. Här en stunds midsommarlego.

Syskonkärlek

I arla morgonstund låg lillebror på sitt täcke (visst är det snyggt??!! Mina kolleger har producerat det!) och storasyster sprang i väg till sitt rum och kom sedan tillbaka med inte bara en, utan två visböcker. Sedan satte hon sig på golvet och letade frenetiskt efter texten till Små grodorna. Inte för att jag vet vad hon skulle med texten till, men en stund senare satt hon och tog i från tårna när hon sjöng för sin lillebror.
Återstoden av dagen har jag tillbringat på en solig altan med härligt sällskap och god mat. Jag har dessutom fått lite egentid på Kvantum och i dagsläget är det något man får vara mycket glad för. Midsommarmaten är således inhandlad och nu håller vi tummarna för att Pohlmans efterträdare har rätt i sitt siande om vackert midsommarväder. Det hör ju inte precis till vanligheterna.

Sköna ledigdagar

I söndags, efter en lång lekdag med både kalaslek och vattenpölslek samt ett antal trotsutbrott, hände det här. Klara har aldrig varit en tjej som velat somna i famnen, inte ens när hon var mycket yngre än vad hon är i dag. Men då, mitt i ett argil som handlade om att bananen var skalad på fel sätt, då somnade on i min famn och jag fick njuta av det en liten stund och försökte tänka att trotsen kanske ändå för med sig något bra...
Helgen som har regnat bort har dock varit en mycket bra helg för oss. Brobygget fick vila och det fick väl kanske vi också, tillsammans med Viktoria och Daniel.
I dag har jag och Klara (och en sovande Herman) festat loss hemma hos en av Klaras dagiskompisar och nu sover den stora tjejen samtidigt som den lille killen tycker att jag ska ägna mig lite åt honom. Så nu gör jag det!

Hårt jobb

Att vara storasyster är ett tufft jobb. Tuttar tappas, blöjor ska bytas och revir ska markeras... Man undrar lite försiktigt hur det egentligen känns att få ett syskon. Klara har flera gånger sagt till mig att:

- Det känns då bra att vara storasyster, mamma.

Hur de orden ska tydas vet jag inte riktigt, men man får väl helt enkelt ta det som hon säger det. Som sanning.

Annars rullar livet på. Min frånvaro här på bloggen beror väl mest på tidsbrist. De kvällar som jag tidigare tillbringat här har nu ersatts av mys med lillebror som verkar se till att lägga sitt vakenpass på kvällen, precis när storastyster har somnat. Det kanske känns lugnast så.

Regn i dag igen. I går var jag dock väldigt glad för regnet som gav mig all anledning att hänga i Stockholm mer eller mindre hela dagen.

Nu kallar mammaplikten. Vi ses!