Ett ljuvligt och innerligt efterlängtat sportlov ligger nu i min famn. Det känns som att jag har jobbat alldeles för mycket under de senaste månaderna och denna andningspaus känns oändligt välkommen.
Vi har i helgen skottat fram stugan och tanken är att återvända så fort som möjligt, när maken också får sportlov.
I övrigt inte mycket nytt, förutom att vår inte så ordrike lillebror i kväll stolt och felfritt uttalade ordet b-a-j-s. Flera gånger. Högre och högre. Finns det liv finns det hopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar