En blängande hushållsassistent

När jag fyllde år i lördags fick jag en hushållsassistent av min familj. Min första familj alltså. Den jag hade innan jag, Tobbe och Klara blev en familj. Hur som helst så har jag länge önskat mig en hushållsassistent för att kunna baka 90 bullar på en gång, för att kunna göra jättemånga paltar och för att med ett enkelt handgrepp kunna baka bröd.
I dag har jag packat upp assistenten ur den gigantiska låda som den kom i och nu står den på köksbänken och tittar surt åt mitt håll där jag sitter i tv-soffan. I kväll har jag dock en väldigt bra ursäkt. Vi hade helt enkelt inte tillräckligt med mjöl hemma för att det skulle räcka till 90 bullar och det kändes ärligt talat lite överambitiöst att gå till affären bara för att köpa lite mjöl. Konstateras kan dock att assistenten är en skönhet som säkerligen kommer att serva oss under många långa år.
I födelsedagspresent fick jag även av min käre sambo en resa till valfri Europeisk storstad. Mitt val föll snabbt på Barcelona och efter att ha tittat på datum och flygtider föll valet på en week-end i början av januari. Men tji fick jag. Att som lärare få ledigt utanför loven är i princip en omöjlighet och att som höggravid åka till Barcelona på sportlovet känns lite väl farligt. Just nu lutar det åt att den europeiska huvudstaden blir Stockholm.
Men Stockholm är också vackert och med ett bra hotellrum kan det nog bli kanon!

Satslösningar...

Under två veckors tid har jag legat i hårdträning. Delvis på grund av intresse och insikt om att det är bra att plugga i god tid innan tentan i januari och delvis på grund av stor, stor respekt för den megaintelligente grammatikläraren på universitetet.
I dag var det så dags för lektion och det var så roligt och jag hade faktiskt bra koll på läget. Primär och sekundär satslösning är nu något jag känner att jag behärskar ganska bra. Bring 'em on säger jag bara.
I morgon är det dan före dan när jag blir tant och i morgon kväll firar vi med min familj och en glad lax som ligger i kylskåpet just nu.
Detta innebär att jag nu borde göra vettiga saker som att plocka ur diskmaskinen och lägga kläder i garderoben i stället för att ha dem liggande på en stol i sovrummet. Dock känner jag mig just nu fruktansvärt trött på att göra vettiga saker. I helgen ska jag inte göra en endaste liten vettig sak, förutom att äta gott och prata med fina människor. Så det så!

Poff

I går kväll kändes den där att-göra-listan jätte, jättelång och det känns som att hela den här veckan bara har varit ett enda långt arbetspass, med pauser för sov- och matstunder.
Men så när jag kom hem från jobbet i dag försökte jag klura ut vad det egentligen var som skulle göras i kväll. Döm om min rätt stora förvåning när det visade sig att det mesta faktiskt är gjort. Det som skulle rättas är rättat.
Det som skulle pluggas är pluggat.
Det som skulle skrivas är skrivet.
Det som ska förberedas inför tantdagen är på god väg att att bli färdigställt och där sätter jag stor tilltro till Tobbes lediga dag på fredag.
I stället för hårt arbete kunde den här kvällen ägnas åt tv-tittande, badkarsbadande och sängklädsbytande.
Det lönar sig ibland att tro att man aldrig kommer att hinna. I stället för att aldrig bli färdig blir man färdig i förtid. Soffan i ett nötskal.

Galen vecka

Den här veckan är en sådan där vecka som är överfylld av saker som måste göras. Men jag kryssar mellan mina måsten och bockar av dem en efter en och när man tänker efter är det makalöst hur mycket man hinner om man sätter den sidan till.
Den långa listan ser ut ungefär så här:
- Rätta elevarbeten som jag så klart har lyckats tajma in samtidigt. Igen. (CHECK!)
- Plugga inför torsdagens föreläsning. Jag är halvt livrädd för den nya läraren och vill inte göra bort mig. Jag är en barnrumpa. Jag vet. (CHECK!)
- Skriva omdömen till en väldans massa elevers utvecklingssamtal. (CHECK!)
- Baka, städa och allmänt förbereda inför lördagen som är den stora dagen när jag blir tant. (½ CHECK!)

Sen var det ju det här med mitt tillstånd. Mitt heliga tillstånd. Det tillstånd som innebär snusavslut, konstant hunger, nattliga toalettbesök och trånga byxor.
Än så länge är den lill* bara ett litet, litet pyre, men visst är det otroligt hur mycket små, små pyren kan göra sig påminda.
Om allt går vägen är vi alltså fyra stycken tokar som huserar här på Kvarngatan när sommaren kommer.
Galet spännande!

Jag heter Soffan...

och jag är en dålig bloggare. Jag vet. Jag ska försöka skärpa mig. Jag hade faktiskt tänkt göra det redan i dag genom att lägga ut ett foto av Klaras och Tobbes snögubbe, iförd SAIK-halsduk och Tjejjoggenkeps. Dock har jag ägnat kvällen åt rättande, grammatikpluggande och telefonpratande och plötsligt är klockan så här mycket och jag måste preppa inför morgondagen. Jag har alltså inte tid att tjorva fram kamerasladden och allt det där, du vet.

Men. En vacker dag dyker det kanske upp ett foto här igen. Framåt vårkanten, när grammatiktentan är gjord och betygen satta. Eller innan dess. Den som lever får se och den som är trött får sova.
Godnatt!

Status

Klara mår bättre. Hon är feberfri men lite trött och hostig.
Jag har haft en lång dag med jobb och sedan universitetet på kvällen. I kväll har jag påbörjat ett nytt moment med ny lärare och nya insikter. Tänk att en 64-årig man kan få grammatik att bli så intressant!

Helgen kommer i morgon och för min del innebär det after work och säkerligen soffsov. Dessutom hoppas jag på att snön fortsätter att falla och stannar kvar på marken.
Glad kjolfredag!

Segt

I sängen ligger en sjuk flicka. En flicka vars blick säger influensa. Vi får väl an se vad som komma skall.
En sak som gjorde mig lite orolig var när hon tidigare i kväll vaknade och ville dricka vatten, och klagade över ont i näsan. Jag kopplade genast till utväxt av tryne så klart.

Pappan, som ska vara hemma med sjuklingen i morgon, har blixtåkt till grannkommunen för att leta efter en man. Hoppas att mannen är lättare att hitta än min försvunna telefon och att VAB-pappan infinner sig i hemmet senast kl. 07.45 i morgon. Mycket möjligt att VAB-pappan då är mycket trött, men Pororo kan göra underverk på både pappor och barn.

Nu går jag och lägger mig bredvid influensabarnet men min nya bok. Må den vara bra!

Baksmällan

Efter en långhelg som verkligen gått i vilans tecken hade jag tänkt mig en annan måndag.
Min storebror, som bor långt bort i Malmö, har förärat hemstaden med sin närvaro under en vecka och vi har alla varit lika glada att se honom och de två glada kusinerna som följde med. I nästan en vecka har barnen lekt samtidigt som vi vuxna har druckit kaffe och ätit god mat och bara umgåtts helt enkelt.

I går kväll började jag ana något i dotterns blick. Något lite trött, lite blankt och lite febrigt. Mycket riktigt. I natt började hon prata i sömnen och kroppstemperaturen var varm. Det verkar inte vara någon influensa. Tempen ligger bara strax över 37 och både humör och aptit är på topp. Jag har dock lärt mig att man aldrig ska säga aldrig. Därför säger jag inte aldrig.

Nu tänker jag att jag borde plocka undan lite och städa toaletten. Det är vad jag tänker.

Jag höstlovar

I dag har jag höstlovat med likasinnade från andra skolor och vi har haft så roligt så! Som lärare är det skönt att ibland får umgås en hel dag med vuxna människor och bara ha tid att tänka färdigt en tanke och äta sin lunch i lugn och ro.
Efter att dessutom ha städat skrivbordet inför morgondagens långplanerande åkte jag till dagis för att hämta Klara. Vid hennes hylla i hallen hängde två teckningar. Den ena föreställer Vintern och den andra är helt enkelt en gestaltning av Mamma när hon ser ut som ett spöke. Jag undrar så väldigt, väldigt mycket vad det egentligen är hon menar med det. Visst, det är mörkt ute och man känner sig lite blek och sliten. Håret börjar bli lite lagom vinterfrissigt och huden traditionsenligt fnasig och narig. Men som ett spöke?

I kväll har jag skickat in två examinationsuppgifter, vilket innebär en dryg veckas total ledighet från plugg. Under förutsättning att jag inte får göra om och göra rätt...

I träning

Jag ligger i träning. Jag tränar på att göra ingenting och vara nöjd med det.
Detta är den andra lediga helgen på raken som jag och min sambo har tillsammans och det är också den andra helgen som jag ligger i träning.
Anledningen till att jag behöver träna på just detta är att jag på något sätt har gått och blivit upplevelseberoende.
När jag vaknar en oplanerad helgmorgon känner jag direkt ett behov att att styra upp planer för den dagen. Att ta det lugnt, läsa tidiningen och kanske till och med titta på tv en stund finns liksom inte med på kartan.
Mitt problem är inte att jag behöver vara nyttig genom att måla om, tapetsera eller baka sju sorters kokor. Nej, det handlar snarare om att lämna hemmet och uppleva världen, om än det nu bara handlar om badhuset på andra sidan stan.
Nu har två helger gått och fyra morgnar har jag ätit frukost lääänge, tittat på Bolibompa lääänge och dessutom somnat om i soffan.
Jag tror att det kallas att vara ledig och jag undrar vad det är som är så fel med det.

Lättad!

Den här veckan har verkligen inneburit en massa stenavlastning. Min axlar är nu så lätta att jag nästa lyfter från marken. Nästan.
Det började med formateringen och partitioneringen. Jag lever fortfarande på endorfinerna från den kicken. Datorn fungerar bättre än bäst och jag känner mig nog som en lite bättre människa.
I samband med att datorn återuppstod och fick sig ett ordentligt ordbehandlingsprogram kunde jag också ta itu med resterna från förra fredagskvällens äventyr och skriva den rapport som ska lämnas in på tisdag. Jag började i förrgår och fortsatte i går och så plötsligt, en bra stund innan normal läggtid var jag färdig. Stort stenlass.
Dessutom har jag gjort slag i saken och tagit tag i en grej på jobbet. Eller flera grejer egentligen. Grejer som jag står för och vill stå upp för.
Nu har den där bästa stunden på veckan infunnit sig. Tobbe är på jobbfest och jag sitter under en filt och bara njuter av att det är helg och över att jag inte längre har så många stenar på mina axlar. Jag och Klara har ätit MAX-middag hos Maria i Hortlax och i vanlig fredagsanda sitter jag här och undrar varför jag aldrig köper godis till fredagskvällarna.
Nästa vecka borde jag väl har lärt mig.
Trevlig helg!

Jag gjorde det!

I dag tog jag tag i det på egen hand. Problemet med datorn alltså.
Jag satte in skivan och partitionerade om hårddiskarna från tre till två och omfördelade utrymmet. Sen gjorde jag själva formateringen, ominstallationen av XP och slutligen blev jag ju även tvungen att om installera alla drivrutiner.
I bland gör man saker som man inte tror att man kan och efteråt känns det alltid lika bra. En stund var jag väldigt nära att ge upp men skam den som ger sig.
Det blev ingen rapportskrivning i kväll heller. Men i morgon mina vänner, i morgon är det jag som skriver i Word.

Kolla in!

Min kreativa och begåvade storasyster har nu fixat klart sin hemsida. Klicka här så får du se!

Rullar vidare

Tiden alltså.
Den helg som började med en spännande fredagskväll, fylld av adrenalin och kallsvettningar, rann snabbt iväg med lövkrattning, tacosmiddag och tålmodig väntan på snön.
Måndagen kom och gick lika snabbt och vårt bekymmer dessa dagar har att göra med den här apparaten. I waL så geud förbannad. Något måste göras med datorn och jag och Tobbe är ungefär lika värdelöst dåliga på att ta väl hand om en dator.
I går försökte vi formatera, men datorn verkar liksom inte vilja att vi ska göra något med den. Det är som att den känner på sig att vi är klåpare som bara kommer att göra saker och ting än värre och förstöra varenda liten drivrutin på nolltid. Nu ställer vi hoppet till en man på andra sidan älven och hoppas på att saker och ting kan få en lösning.

På elevfronten ser det lite stabilare ut i veckan. Frågan är bara när fröken ska trilla dit. Fortfarande har vi klarat oss här i huset, men jag hyser inga större förhoppningar om att det kommer att hålla i sig.
Egentligen borde jag ägna den här kvällen åt att skriva på en rapport. Mycket tyder på att jag inte kommer att göra det och till mångt och mycket är det datorns fel. Jag vågar liksom inte lita på att den kommer att stå vid min sida så särskilt länge till. Jag vill nog ha någon sorts trohetslöfte innan jag vågar öppna ett dokument och börja skriva. I Open Office.

Jättesnart helg

Torsdagskväll och en arbetsdag kvar innan helg.
Än så länge känner jag inga tecken på varken feber eller envis hosta, men jag ropar inte hej. Man ska aldrig ropa hej.
På jobbet fortsätter eleverna att sjukna in, men lika många kommer tillbaka och är på benen igen. Handspritspumpen går varm och det bästa är nog att försöka lägga sig i tid i kväll.
I går gick det inte så bra. Just nu kan jag inte riktigt komma ihåg varför, men jag förutsätter att jag gjorde något jätteviktigt.
I morgon blir det kjol och fika och en litet äventyr på kvällen. Jag ska praoa. Jag berättar kanske mer vid ett senare tillfälle. En sak är dock säker. Fredagskvällen ska inte tillbringas hemma i soffan.

Tidig kväll?

Varje kväll tänker jag samma sak. Att jag ska lägga mig tidigt. Med tidigt menar jag kanske kring 22. Det vore bra.
Varje kväll händer dock samma sak. Jag fastnar. Fastnar i telefonen, framför tvn eller framför datorn. Det händer väldigt sällan att jag fastnar i något vettigt som att t. ex. stryka eller torka fönster. Nej, det har nog aldrig hänt.

I kväll tänker jag samma tanke igen. Jag ska försöka komma i säng i bra tid. Jag ska vara pigg i morgon och framför allt ska jag sova för att mamma har sagt att det är bra för immunförsvaret. Mammor brukar ha rätt. Visst är det så?

Piteå på kartan

Skolans värld sätter Piteå på kartan i veckan. Det är många som är sjuka. Svininfluensa eller inte är frågan. Faktum är dock att det är väldigt lugnt i klassrummen.
Själv går jag bara och väntar. Tobbe jobbar borta en hel del under den här veckan och det fattas väl bara att jag blir utslagen just därför. Det har hänt förut.

Jag har precis avslutat kvällens sagostund med Vilda bebin får en hund. Just denna bok har vi haft i vår ägo ett bra tag och varje gång jag läser den blir jag lite fundersam över om Barbro Lindgren bara hade väldigt dålig fantasi när hon rimmade eller om hon helt enkelt var hög som ett hus. Jag lär väl få fundera vidare...

Nu väntar lite tvätthängning och sedan en stund i soffan. Jag tror att det är bra att vila för att inte bli smittad. Vila och Ben & Jerry's lär vara nästan lika bra som det försenade vaccinet.

Kallt och vackert

I dag har jag och Klaran promenerat en hel del i det vackra vädret och dessutom har vi lekt och fikat hemma hos Edvard på andra sidan fjärden.
Nu har söndagskvällen plötsligt kommit och helgen har nått sitt slut. Ja, helgerna går snabbt och veckorna går nästan lika snabbt.
När jag läste för Klara i kväll föll valet på Mamman och den vilda bebin och när jag läste stycket "...och mamman grät och grät så hennes tårar stänkte" fnös treåringen:
- Tssst... Mammor gråter väl inte. Det gör bara barn.
Vilken oskyldig bild av världen. Och så skönt att det är så hon ser det.

Men!

Det är ju så roligt att blogga. Att skriva och att läsa. Det är så roligt att tänka på vad man ska skriva för att det sedan ska bli kul att läsa men ändå är det så att det här med inspiration går i vågor.
Just nu skyller jag min inspirationsbrist på allt för många bollar i luften. Att jobba nästan heltid och plugga på halvfart kräver mer ansträngning än vad man kan tro och den lilla tid som återstår sitter jag helst stilla och bara andas. Andas och äter.
Många frågar hur det går med köksrenoveringsplanerna och även om den ekonomiska biten nästan är färdigsparad så är det återigen det här med inspirationen som står i vägen. Efter långa arbetsdagar med undervisning och elever och en fortsättning i form av rapportskrivande på kvällen, finns det helt enkelt inte kvar så mycket krut i hjärnan. Trötthet föder inte krativitet.

I dag har vi dock tagit tag i hus och hem. Den senaste veckan har vi verkligen inte setts mycket eftersom jag har jobbat/pluggat dagar och kvällar och däremellan har Tobbe jobbat. Resultatet av sådana veckor blir oftast damm, stök och smutstvätt. Under denna dags förmiddag blev allt stök dock ett minne blott och som belöning åkte vi till stan för lördagsfika och storhandling.
I dag har Tobbe dessutom tagit bort den urskog av buskar som växt precis framför husväggen. Till våren ska där bli fina stenar och kanske några små, tuffa växter. I väntan på våren ser det dock mest tomt och konstigt ut.

Alltså, jag bloggar fortfarande. Jag är bara lite trött i bland...

Mustigt

Den här veckan har varit mustig på så sätt att den liksom har sugit musten ur mig. Jag inledde med två långa arbetsdagar som liksom blev tidsmässigt fördubblade på grund av utvecklingssamtal. Utvecklingssamtal är ett fenomen som tar både tid och ork, men det ger också väldigt mycket för mig som lärare. Det är så roligt att få se eleverna tillsammans med en förälder och kanske få lite bakgrund till sakernas tillstånd.
Onsdagen var som vanligt en ganska lång arbetsdag med konferenser både hit och dit och i dag åkte jag direkt från jobbet till universitetet.
Nu är jag äntligen hemma i soffan igen och Tobbe läser saga för Klara.
Jag ska lägga mig under filten och sväva iväg. Förmodligen med herr Blund.