Ute regnar. Himmel grå.

När man på vårkanten ser sommaren torna upp sig som i en dröm så är det alltid solsken och bokläsning i en solstol som framträder. I alla fall för mig.
Än så länge har jag inte landat med rumpan i en enda solstol. Jag har suttit på en handuk på stranden i ca 30 minuter. Det är allt. Under guldringen på mitt vänstra ringfinger döljer sig ett vitt streck men jag tror att det har mer med hudens syrebrist att göra faktiskt. UV-strålarna som lyckats landa på kroppen denna sommar är ytterst få.
Självklart har jag varit utomhus. Hela tiden nästan. Men idag... I dag faller regnet och jag gläds med våra vänner A och M som just sått in sin gräsmatta. Men alla vi andra... Jag vankar mest av och an och funderar på att kanske baka en toscakaka. Eller så gör jag inte det. Kanske ska jag bara lägga mig i soffan och fortsätta med Svålhålet av Mikael Niemi. Kanske borde jag ringa en gammal vän och kolla läget.
Regnet gör mig rastlös och handlingsförlamad på samma gång.
Turligt nog har vi fått en fikainbjudan till andra sidan älven och så snart vår vackra huligan har vaknat så drar vi. Fika kan förgylla alla dagar. Även regniga dagar.

Uppdatering

Sommaren fortskrider och trots det halvtaskiga sommarvädret tycker jag ändå att det är ganska trevligt. Vi har haft besök från när och fjärran. Min storebror med familj från Malmö och Tobbes storasyster med tonårsson från Gällivare. Min morbror från Stockholm och så alla kära vänner så klart... I bland önskar jag att dygnets timmar vore fler. Så mycket man vill säga som aldrig hinner bli sagt och så mycket man vill göra som aldrig hinner bli gjort...
Jag återkommer när allt har lagt sig och mognat lite...

Mårduddar och myggbett

Helgens äventyr i det norrbottniska inlandet har så smått landat i min själ och jag har återanpassat mig till civilisationen igen. Släktträffen var en underbar tillställning med människor som jag inte träffat på en hel livstid och andra som jag inte träffat på väldigt länge. Alla trevliga och roliga och framför allt är det så häftigt att känna den där känslan av samhörighet med så många. Vi härstammar alla från samma Sofia och Axel och nu lever vi alla våra egna liv med totalt olika innehåll i olika delar av landet. Men där i skogen - under ett dygn - var vi enade och delade minnen och historier till långt in på småtimmarna.

Det är något smått magiskt med att resa till den lilla byhålan mitt i Norrbotten. Inte mycket har förändrats där på ett sekel men ändå är allt nytt. Den lilla affären har klappat igen sedan länge och hästen har inte dragit sin plog på åkrarna på flera decennier. Skogen har inte huggits och timret har inte flottats på älven. Locket har liksom lagts på och tiden har stannat samtidigt som den har rusat iväg. Jag får en liten klump i magen när jag inser att ingen vill göra det där längre. Allt det där som de namnlösas här har skapat för oss har liksom lagts till handlingarna. Vi arbetar med den jord vi ärvt på ett helt annat sätt och det är väl bara liksom att gilla läget. Men visst får man ändå lite ont i hjärtat när man ser hur älven stilla rinner fram och hur gräset och träden växer upp utan att någon ser eller noterar. Det bara händer. Vi bara händer.

Händelserik fredag

När portarna slog upp stod vi i princip redo att ta oss an Öjebyns kyrkmarknad. Vi och många pensionärer och ett antal andra morgonpigga småbarnsföräldrar. Som vanligt blev det mest ätandet och bara pyttelite shoppande men vi hittade i alla fall en finfin inflyttningspresent till ett par nyinflyttade vänner.
Efter lunch åkte Tobbe till en festival i norr för att hålla ordning och jag och Klara traskade in till stan för att umgås med A och lilla T över en kopp kaffe/festis och varsin Moster Fia. Kanske världens gulligaste kaknamn. Otrolig rea på stans hottaste barnklädesaffär erbjöd nyheter till både Klara och andra små troll i bekantskapskretsen och nu har vi avslutat dagen med underbar sushi med resten av min klan.
I morgon beger vi oss norrut för släktträff i min mormors hemby. Tyvärr kan mormor själv inte närvara men jag är alldeles övertygad om att hon sitter uppe på ett moln i sin himmel och tittar ner på oss. Hon ler och ojar sig lite försiktigt över att så många rest så långt. Hon tar en Dr. Drey's och fortsätter beskåda med stort intresse.

Nu borde jag nog börja packa så smått. Gräsänka på resa i ödemarken kan kräva viss planering och eftertanke.

...

Jag gillar inte att fotografera mig själv. I största allmänhet har jag lite svårt för att se mig själv på bild men det är väl kanske en träningssak... När jag tänker efter så är nog det här första gången jag träder fram i ljuset här på bloggen. Som mig själv. Avslöjad. Det här är helt enkelt jag. Nu kan du säga hej om du ser mig flaxa förbi ditt fönster eller din bil...

När jag kom till frissan i morse varnade jag henne innan jag släppte ut den gigantiska hårknuten på mitt huvud. Efter att hon vevat undan de vildaste tofsarna sa hon: -Oj. Ja det här är ju ganska mycket hår.
Efter några timmar i frisörstolen kunde jag kliva ut i världen igen som en hetare och gladare version av mig själv.
På eftermiddagen tog jag Klara och min nya frisyr med mig till Hortlax för att fika med G och den numera smällgravida M som jag ska vikariera för under nästa läsår. Det är verkligen underbart med sprickfärdiga gravidmagar. Övernaturligt på något sätt. Helt och hållet övernaturligt.

I kväll har jag gjort come back som löpare. Jag har mest bara promenerat en massa under jobbåret men nu känner jag instpiration för att få lite mer spänst och studs i kroppen och jag kan bara konstatera att promenader är otroligt effektiva för att bygga upp en bra kondition. Eller så var allt bortklippt hår som gjort mig tre kilo lättare. Inte helt omöjligt faktiskt.

I morgon tror jag att det blir en tur till Piteås egen Gamla stan och marknaden där. Egentligen gillar jag inte marknader men det brukar vara så mysigt att fika på Solandergårdens innergård och då får man liksom ta marknaden på köpet.
Nu dusch.

Ledighet med regn och rusk

Det verkar som om min hjärna är full av en massa jox som gör mig ofömögen att blogga. Svaret är nog snarare att det är tomt i min hjärna. Totalt tomt. Jag är en människa som verkligen inte är bra på att vara ledig. Min hjärna behöver den gymnastik som jobbet erbjuder och även om jag njuter av att disponera min egen tid så är jag (liksom Skalman) ganska beroende av den dagliga rutinen.

Veckan som gått har ägnats till midsommarfirande och stugvistelse. Tobbe har haft några fridagar och även om vädret inte varit det man kanske hade drömt om så har det ändå känts som semester.

Bilderna ovan är ett utdrag från midsommarfirandet i Norrfjärden. Självklart fixade vi en midsommarstång som vi även dansade runt trots vissa protester från den yngre generationen.

I måndags kom min bästa storebror med familj från Malmö och nu är dagarna fyllda av barnskratt varvat med barnskrik och en massa god mat.
Och i morgon mina vänner. I morgon tar jag steget fullt ut mot ett mer galet och roligt liv. I morgon blir jag blondin. Eller ja. Något lite ljusare i alla fall. Om ingreppet lyckas ska jag ta mig tusan ge er ett bildbevis. Den bloggande Soffan är tillbaka!

Sommarlov!

Nu har det då börjat. Det ljuva lovet. Förvisso med lite ont i halsen hos hela familjen och ögoninflammation hos den yngsta. Men ändå. Vi är lediga. Eller pappan är inte ledig än på en månad men jag inbillar mig att han gläds med oss damer som kan förlusta oss dagarna i ända. I morse firade dessutom Klara sin semester med att sova till klockan åtta! Jag minns inte senast det hände och förmodligen kommer det inte att hända igen på ett bra tag men i alla fall. Det hände!

Helgen som gick bjöd på en massa äventyr. I lördags gick vi på en lite promenad till Huset. Det underbara par som bor där nu bjöd in oss och vill att vi ska komma ofta. Det är så roligt att vara där och fantisera (även om det är svårt att förstå) om att det faktiskt är vi som ska bo där ganska snart. Jag funderar på tapeter och min sambo drömmer om en ny tv. Jag drömmer inte alls om en ny tv men vi får väl se till att mötas någonstans halvvägs. Kanske en ny radio? Eller väckarklocka?
På lördagskvällen åt vi middag och tittade på fotbollen hos Jenny och Lars och efter den tragiska förlusten begav jag mig till kollega Katarina som flyttar söderut. Vi drack champagne och jag hamnade till slut ute på lokal. Det var längesedan sist men kul! Jag träffade flera gamla bekantskaper varav en ammande mamma som erbjöd sig att skjutsa mig hem när kvällen led mot sitt slut. Oerhört uppskattat av mig. På grund av lördagskvällen blev söndagen en ganska lugn tilldragelse och i morse var det skönt att vakna och veta att söndagen hade blivit till måndag. Vad gör väl en måndag när det är semester? Inte mycket.

Gammalt och nytt

Denna dag har verkligen varit omtumlande för känslorna.
Förmiddagen tillbringade jag på mitt fina jobb där jag tillbringat ett helt läsår nu och blivit fäst vid både elever och personal. Det är högt i tak och jag har verkligen trivts så otroligt bra med att arbeta där. I dag var sista dagen och efter att ha flyttat böcker och staplat fint i läromedlesförrådet var det dags att lämna in nyckeln och åka vidare till nästa läsårs arbetsplats för att få nyttig information om elever och arbetssätt. Hej då gamla invanda fina byaskola och hej hej nya och än så länge lite förvirrande cityskola. Jag är övertygad om att jag kommer att trivas fint även på det nya stället men visst skär det och brister lite i hjärtat när man lämnar något fint bakom sig med en tår i ögonvrån. Det positiva är så klart att jag fått nya och fina vänner som säkerligen kommer att finnas vid min sida för resten av livet.

I morgon är sista arbetsdagen innan ett välförtjänt sommarlov. Dock kommer vi att lämna tomma klassrum och dammiga skrivbord för en dag på annan ort (Öjebyn) och lunch på annan restaurang.
Vidare funderar jag på mitt hår. Vad ska jag ta mig till? Jag gillar inte riktigt att publicera bilder av mig själv och med den riskvast som hela tiden växer sig vildare på toppen av mitt huvud blir skräcken ännu större. Frågan är huruvida jag ska göra några blonda slingor i barret. Vad tros?
Sov gott!

Bloggerskans funderingar...

Denna blogg har nog ända sedan dess tillkomst för flera år sedan mest handlat om mina funderingar och drömmar. Mina erfarenheter och vardagliga äventyr. På många sätt känns det nu som att mina drömmar har gått i uppfyllelse. Jag bor på ett ställe där jag toppentrivs och jag är framtida ägare till ett hus där jag verkligen känner att jag vill bo. Men för att återgå till bloggen så känns det som att jag nu har så många konkreta och faktiska saker att fundera på (eller oroa mig för) att alla drömmar och funderingar liksom trycks åt sidan. Dock är jag en mogen kvinna som känner min egen hjärna rätt bra vid det här laget och jag är därför övertygad om att funderingarna och spekulationerna kommer att återvända om ett tag. När allt har landat och jordat sig.

Denna långhelg har varit både varm och kall och fylld av lugn varvat med aktiviteter. I dag åkte vi till Luleå för att hälsa på vår nyaste familjemedlem: Lilla Agnes. En liten kattjej från Öjebyn som så klart var hur söt som helst!

Nu laddar jag för sista arbetsveckan. Sen sommarlov!

Sommarens första dopp avklarat

Nu är det en hel del semester i luften. Som lärare kan jag se fram emot två veckor till av arbete och sommarlovslystna tonåringar. Sedan är det dagar på stranden och kvällar vid grillen som väntar.
På många sätt känns det som att sommaren redan har börjat.
I går på morgonen åkte vi med mor och far till sommarstugan i Luleå skärgård. Båten skulle vaxas och rullas ut i böljan den blå. Allt gick smärtfritt och motorn startade på fjärde draget. Dagen tillbringades på altanen och armarna blev körsbärsröda och näsan prickig. Efter att ha ätit alldeles för mycket fläskfilé och äppelmaräng eldade vi i bastun och jag och min käresta tog faktiskt sommaren första dopp i Bottenviken. Tre timmar innan maj blev till juni. Det var varken varmt eller skönt men fantastiskt coolt och jag måste erkänna att jag känner mig som något av en tuffing.
I morse hade solens strålar blivit till tunga regndroppar och vi bestämde oss tidigt för att lämna den lantliga idyllen och åka tillbaka till rinnande vatten och fika hos G och M. Och där på gräsmattan i Hortlax sken solen och sommardag nummer två var ett faktum.

Långt mellan gångerna...

...men det är försommaren i ett nötskal. Det är fester och middagar om vartannat och då och då ska man hinna bara vara också. Och så ska man hinna skriva kontrakt på sitt nyinköpta hus. Det är just precis vad vi har gjort i dag. Handpenningen är betald och våra signaturer slingrar sig fram på köptekontraktet. Underbart!

Jag skulle kunna berätta om min bal på slottet i lördags. Men jag hinner inte. Måste sova.

Husfrossa

Efter gårdagens totala lyckorus och kvällspromenad förbi den nya haciendan har jag i dag drabbats av någon form av baksmälla. Allt känns fortfarande så klart mest otroligt spännande och jättebra men siffror och kalkyler och skräckscenarion snurrar samtidigt i mitt huvud och gör det svårt att fokusera på MVG eller VG och andra livsfrågor.
Jag räknar med olika räntor. Jag räknar med olika kontantinsatser. Jag räknar hit och dit och allt snurrar mest bara runt.

Vad ska jag säga om huset då? Helst av allt hade jag velat lägga ut bilder för att få höra vad Du tycker men eftersom huset inte blir vårt förrän i september så får jag väl vänta med det. Vad jag kan berätta är att huset är stort och annorlunda i bästa 60-talsanda. Fri baksida i söderläge och en enormt stor s.k. pensionärskuvös. Läget är centralt och om någon har ett pingisbord till salu är vi intresserade! Det är ju det här problemet gillestuga... Och pingis är väl bra motion? I alla fall rundpingis...

Nä. Nu ska jag pusta ut efter kvällens avslutningsbal och dra mig tillbaka med senaste numret av Femina.
Puss!

Skam den som ger sig!

Ja. Så var man då husägare. Bubblaren tog våra hjärtan och är vårt!!
Vad ska jag nu blogga om???
Allt gick snabbt som tusan och drömmen som vi bara trodde att vi kunde drömma blev liksom sann.
Sista sommaren på Räkan. Sen drar vi vidare.

Tjohoooo! Fast även lite ouaaaa!!!

Omkörda på upploppet

Efter att länge legat med högsta budet och börjat tänka på Huset som vårt blev vi i går omsprungna efter en hård budgivningseftermiddag.
Jo. Huset var och är underbart men för att kunna renovera och leva väl när allt är gjort bestämde vi oss efter mycket räknande och pratande för att vänta på nästa Hus.
Hoppas att det vinnande laget förstår vad de har vunnit.

Fortsättning följer. I ett annat hus. På en annan gata.

Inte borta. Hemma.

Nu har jag inte skrivit på flerafleraflera dagar. Orsaken är enkel. Jag kan ingenting berätta. Vi leder budgivningen på Huset men än är inget klart. Dessutom har en bubblare på husmarknaden dykt upp. Förhoppningsvis vet vi mer inom en inte allt för lång framtid.

Just nu är jag ensamstående två(!)barnsmamma. Tobbe jobbar natt och i rummet intill sussar både Klara och kusin Isak. I alla fall hoppas jag att de sussar... Jag hör små ljud men låtsas som ingenting. Under dagen har vi insett att det vore väldigt praktiskt med en storebror på si så där sex år. Men det är ju lite sent för det nu. Så vida man inte kan leasa den här... För han är alldeles underbar!

Jag återkommer med husstatus snarast möjligt.

Sköna maj välkommen!

Inte för att denna helg har bjudit på något särskilt sprakande majväder men den (helgen alltså) har ändå varit alldeles underbar.
När vi på Valborgsmässoaftonen satt runt Fia och Pers matbord gav jag ett löfte om att sluta vara hysterisk. Jag lovade att låta helgen bli en tid för vila och återhämtning i stället för dagar då så mycket som möjligt ska klämmas in för att verkligen utnyttja de lediga dygnen maximalt. I går gjorde jag inget under stress. Jag tvättade fönsterna och njöt verkligen av att göra det i lugn och ro och sedan tog jag en skön promenad utan att kolla klockan en endaste gång. Sent på eftermiddagen tog vi en biltur till Hortlax för att titta på M och G:s nyinköpta hus som i nuläget upprustas för fulla muggar och sedan snirklade vi oss långsamt tillbaka till stan för middag på Strömnäs hos Edvard och co.
I dag har varit en likadan dag. I lugn och ro har jag laddat batterierna och efter en snabbtitt på syster med familj hos mor begav vi oss till familjen L som bjöd på grillad lax i sitt finfina nybyggda hus.
Snacka om att ladda batterierna! Och som kronan på verket hade bästa Ewa hängt vår tvätt. Hur bra är inte det? Bra grannar är det bästa som finns!

I morgon är det hustitt igen. Håll alla tummar och be en lite bön om du har tid.

Ljuva fredag

Solen har värmt och helgen har kikat in hos oss igen. Mannen har återvänt från Malmfälten och nu återstår endast en trip dit. Om två veckor. Skönt.
I kväll har G och M ätit tacos med oss och jag svängde ihop en hallonpaj med kokos som jag aldrig testat förut. Gott. Mycket gott! M är höggravid och det är så kul med gravidmagar. Det är det vackraste som finns nästan... Förutom bebisar kanske...

I går kikade jag på Huset igen. Denna gång i sällskap av bekantskapskretsens handyman nr. 1 eftersom min egen (handy)man var bortblåst. Huset är fortfarande otroligt intressant. Dock uppträder ju en del saker man inte tänkt på förut när man ser något för andra gången. En del att göra skulle det bli så klart. Och dessutom var vi inte de enda som var närvarande. Till en början kände jag en viss irritation över att en massa främlingar klampade omkring i "mitt" hus och sedan ägnade jag resten av kvällen till att fundera över dessa främlingars inkomster och vad de kan tänkas vilja punga ut för ett hus. Som om det skulle gå att spekulera kring. Spekulera kan man ju alltid göra. Men till vilken nytta?

Trevlig helg på er där ute!

Fallet tillbaka

I onsdags när vi checkat in på Kallax (jag vet att det inte heter så längre men jag vägrar säga något annat...) fick jag ett infall. Jag gick till kiosken och köpte en dosa. Du vet vad jag pratar om och eftersom jag inte vill att mamma och pappa ska veta så säger jag inget mer men jag tror att jag är fast igen. Min kollega A blev så glad när jag kom till jobbet i morse och erkände så hon (som också hade slutat) tog raskt en **** under läppen och så var vi tillbaka tillsammans. Vår ursäkt är att det är svårt att vara lärare under maj månad utan att tillåtas något trevligt. Jag har nu erkänt och jag kan inte säga att jag är stolt men ändå lite lycklig.

Denna dag har varit en mycket trevlig dag på jobbet. Som vanligt gick den mycket snabbt och ännu snabbare eftersom jag möttes av en mycket trevlig nyhet när jag studsade in genom dörren strax innan åtta.
Dagen avslutades med att jag bestämde mig för att köra lite potträning med Klara. Efter en timme utan blöja och kanske tio små pölar här och var i hemmet kan jag konstatera att vi kanske får vänta lite. Eller? Hur gör man sånt här egentligen? Hur många pölar ska det bli innan man fattar galoppen? Någon?

Husethusethusethuset. Ungefär så ser det ut i mitt huvud just nu. Jag tänker matsalsbord och tapeter. Jag tänker badrumskakel och blomkrukor på bron. Jag tänker förmodligen alldeles för mycket men det är så svårt att låta bli. Efter rätt många hus känns det som en bragd att ha hittat något som känns bra och att sedan konstatera att det kanske inte ens blir vårat känns obehagligt. Men. Jag ska inte tänka så mycket. Jag ska se tiden an och invänta budgivningen i lugn och ro. Så gott det går.

I dag har varit en ytterst trivsam dag som inleddes med frukostbesök av den emigrerade L som förärade hemstaden med ett besök. Efter lunch begav jag mig utan man och barn till stan för att hämta ut min förminskade och upputsade förlovningsring som nu skiner som solen på mitt vänstra ringfinger. Jag fick även kaffedejta med B och köpa en kjol inför kommande varmväderssäsongen.
Efter att ha hängt en stund med mormor på altanen i solen och skjutsat mannen till jobbet och tre dagars frånvaro tutade jag och Klara iväg till Strömnäs där vi fick leka och fika en stund.

Nu är det dags att förbereda veckans första arbetsdag. Duscha och ta fram kläder till storan och lillan. Vardagslunken here we come!

Så har vi landat i hemmets lugna vrå igen. En långhelg i huvudstaden ligger bakom oss och den har varit mer än underbar. Våren finns i Stockholm om någon undrar. Och underbart sällskap finns där också.
Med bästa tänkbara umgänge har vi sett Skansen inklusive tre nykläckta björnungar som kan ses på en av bilderna ovan även om de var något svåra att fånga på bild. Min äldsta systerson gick högvakten på slottet i lördags och där inne på borggården stod jag rörd till tårar över hur pampigt allt var och hur stilig den unge soldaten såg ut i sina vita handskar och damasker.
Dessutom har jag shoppat två par somriga skor och ett par somriga örhängen så nu är jag redo för det mesta.
Tack alla ni fina och underbara som har tagit hand om oss i helgen! Vi är sååå tacksamma och nöjda!
Och dessutom fick jag springa på käraste mammakollegan från Umeå mitt i Götgatsrusningen och det är jag också hjärtinnerligt tacksam för!

En timme efter att vi angjort hamn i hemmets lugna vrå begav vi oss ut på husjakt igen och nu är jag kär. Jag ger inga närmare detaljer förrän jag sitter med kontraktet i handen men den här juvelen känns så rätt så rätt.

Nu ska jag sova gott i rena sängkläder och drömma om öppen spis och bastu.