Så mycket tid

14 maj 2010: mörk skönhet.

14 maj 2011: lika skön, men blond.

Så mycket tid har runnit förbi sedan jag senast satt här och skrev. Eller nä. Jag har suttit här och skrivit, men inte i bloggform. Jag har skrivit uppsats. För två minuter sedan skickade jag in vad jag hoppas är slutversionen av min uppsats och jag hoppas att jag snart kan fira att jag har sommarlov.

Annat som har hänt sedan sist är att jag tillbringat en vecka i Spanien tillsammans med mina elever. Tobbe tog över rodret här hemma i samma veva som jag stämplade in som arbetande igen. Veckan förflöt utan minsta problem och nu sitter jag här något mera solbränd och några erfarenheter rikare efter att ha sett otroligt mycket intressant, pratat massor av spanska och badat vid Medelhavets strand.

Två dagar efter min hemkomst, närmare bestämt i går, var det på dagen ett år sedan vi förälskade oss i det lilla russinet Herman. Det händer grejer när man är en liten kille kring ettårsstrecket och numera kan han både stå och gå. Det senare gör han dock bara om han har något stadigt att hålla sig i, men visst går det framåt. Glad är han fortfarande mest hela tiden, även om livets motgångar ibland gör att man måste bryta ihop i en hög på golvet.

Sådant är livet just nu. Ganska ljuvt.