I dag firar vi Tobbe som gått och dragit på sig hela 35 år. Han är bra min kille. Nej man! Han är den bästa. Jag är så tacksam över hans humor, hans ärlighet, hans snällhet och hans förnuftiga sätt att se på världen och allt i den. Det hjälper mig många gånger när jag kanske snöar in i mina egna vinklar och vrår. Han är liksom inte bara man, pappa och polis. Han är liksom allt. Mitt allt. Jag påminner mig själv ofta om hur tur jag har haft som råkade träffa just den här snubben, den där kvällen på Corona i Umeå. Vilka är oddsen liksom, att just jag skulle träffa just honom? Jag blir nästan rädd när jag tänker på hur det hade varit om jag inte hade stått just där, just då.
Det är en lyx att ha en Tobbe i sin vardag. Vardagen blir liksom inte vardag, om du förstår vad jag menar. De flesta dagar innehåller minst ett gapskratt, och det är mest värdefullt av allt.
Så. Det här blev många hyllningsord till världens bästa kille, men det är han värd. Alla gånger. Han är värd allt.
2 kommentarer:
Vilken kärleksförklaring! Hälsa och gratta i efterskott!
kram på er
Heja Tobbe som gör min syster så lycklig!!!
/Cilla
Skicka en kommentar