Maken jobbar. Barnen sover. Jag sitter i soffan och har precis avnjutit finalen av årets Robinson. Det har gått några dagar sedan sist men det har hänt en hel del.
Vi har hunnit klä en gran, bara för att dagen därpå klä av den och slänga ut den genom altandörren. Granen luktade skunk och den var helt enkelt ingen typ som vi kände för att dela julen med. I dag har vi KÖPT en gran som är mycket vacker och även om den kanske är lite väl vacker för min smak så känns det bra att det är just den här vackra granen som ska lysa upp julen på Kvarngatan.
Jag har dessutom hunnit med årets sista seminarium i Luleå, en inlämningsuppgift och lite julklappshandling.
Den största milstolpen under de tre dagar som gått är nog ändå att jag har slutat amma. Under en längre tid har jag bara ammat på natten men nu har vi börjat styra upp den unge mannen som gått och blivit sju månader. Tack vare ett par hårdhandskar sover han nu riktigt bra fram till morgontimmarna när han, hör och häpna, kan tänka sig en flaska välling. Min mjölk hade tappat sin glöd och gjorde liksom inte sitt jobb längre. Allt detta gjorde att jag i går kväll kunde gå till jobbets julbord och unna mig själv några glas vin. För första gången på ett år och tre månader. Vinglasen kändes i kroppen i morse men vi hade så roligt och det var pirrigt roligt att komma ut bland folk, klä upp sig och njuta av arbetskamraterna i några timmar.
Ute faller mängder med snö och den där känslan om The Day After Tomorrow håller i sig. En vit jul lär det bli och nu gäller det att mysa järnet under de dagar som väntar och njuta fullt ut av adventsljus och sprakande brasor. Innan vi vet ordet av ställer vi tulpaner på köksbordet ställer undan juleljus och tomtar. Njut min vän. Njut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar