Klarare!

Jag har varit frånvarande.
När jag kom hem från jobbet förra fredagen hade datorn ställts öga mot öga med treåringen, som med sina starka armar stängt igen datorns lock och sedan blev det mörkt. Skärmen slutade liksom fungera. Under en stark lampa kunde man se saker som stod skrivet på ljus bakgrund, men i princip var datorn obrukbar.
På många sätt har veckan som gått varit väldigt bra just tack vare datorns frånvaro. Jag har hunnit med så mycket annat.
Men. I dagens samhälle behöver man en dator, så när jag och min bästa sambo i går drog söderut till Björkarnas stad, gjorde vi slag i saken och slog till på en helt ny och blank maskin. Man kan väl konstatera att den sexåring som tidigare bodde här hade sett sina bästa dagar. Det inser man framför allt nu när man har en ny racer...

Helgen i Umeå har varit underbar. Det är verkligen skönt att konstatera att den personen man valt att leva livet tillsammans med är en så rolig och bra människa. Man upptäcker ju det när man åker iväg och får några timmar på tu man hand. I bland är det ju dessvärre så att man inte riktigt hinner reflektera över vilket kap man har gjort.
Dessutom var det roligt att återse den gamla hemstaden som fortfarande ligger mig så varmt och hjärtat. Jag tror inte att jag har drabbats av någon flyttatillbaka-kris, men det är skönt att man kan känna kärlek till två så fina städer. I går, mellan shopping och middag tog vi bilen och körde runt lite för att minnas svunna tider. Vi tog en tur till universitetet och det var sig faktiskt inte alls likt. Dessutom var studenterna väldans unga och till synes helt ovetande om den verklighet som väntar dem. Vilken tur va!!?
I morgon väntar ännu en arbetsvecka. Och graviditetsvecka. Nummer 26. Hoppsan vad tiden går!