Gårdagskvällen blev en tillställning fylld av många tekoppar och kloka insikter. Kloka damerna B och K kom på kvällsbesök och när Tobbe kom hem från jobbet någon gång efter 23 kändes det som om vi bara hade börjat prata, så vi fortsatte en stund till. Märkligt nog kände jag mig i morse inte alls särskilt trött utan snarare bara uppfylld och glad.
De 30 minusgraderna gör att allt som vistast utomhus känns något segt. Bilen är trögare att svänga med, dörrar är svårare att öppna, snön är lite tyngre att gå i och lederna liksom stelnar lite mer än vanligt. På jobbet var det däremot varmt och jag lyckades få till riktigt mycket tycker jag. Det ser bra ut på papperet och nu gäller det bara för mig och eleverna att hänga med i allt som står på papperet och göra som papperet säger.
Tidigare i kväll mailade jag en fråga till min lärare på universitetet. När jag kollade min mail ungefär en timme senare hade jag fått svar, i en PDF-fil. Vilken kille! Det är vad jag kallar service och faktiskt också pedagogik; att visa intresse för sina adepters lärande, även om det pågår utanför den egna arbetstiden.
I magen händer en del. Nu har jag flera gånger lyckats känna sparkarna från utsidan, med handflatan. Dock är det som om det lilla livet går i strömsparläge så fort fadern ska försöka få en känsla av sprattlet. Så typsikt våra barn, att aldrig göra det man förväntar sig...
I dag måndag, i morgon kjolfredag. Hej vad det går, snart är det vår!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar