Nä, inte jag. Även om vädret gör att man väl hade kunnat unna sig ett dopp. Som sagt, inte jag men från balkongen där jag knapprar kan jag se och höra ivriga små badtyper som utan att tveka kastar sig i det blå. Gång på gång på gång på gång. Dom låter så glada. Man kanske borde testa.
I dag har jag och Klara umgåtts med en annan mamma och gullbebis. I Badhusparkens grönska njöt vi av solsken, skugga och mineralvatten och banan. Det är så roligt med nygamla bekantskaper. Hela stan känns som en nyfunnen vän på något sätt. Min lilla tur på stan blev konstant avbruten av gamla klasskamrater och annat löst folk som skulle hälsas på. Alla har gått och blivit vuxna och rara på ett charmigt sätt och det är så lustigt att tänka att det är samma killar som för X antal år sedan drog en i håret eller dribblade bort mig i fotboll. Nu har dom blivit familjefäder med riktiga jobb och små fina familjer. Buspojkar och slöskitar. Nog är det roligt att se vad som händer med liven.
Tobbe har åkt iväg för att storhandla och i morgon åker vi till Luleå för att fira Nisse som tar studenten. Min systerson som för övrigt nyss gick på dagis har visst tänkt bli vuxen han också. Flyttar hemifrån, skaffar tjej, tar studenten och gör lumpen. Lillkillen som jag alldeles nyss hjälpte att plocka blåbär och drog i en pulka.
Nu ska jag inte skriva mer utan ta tag i Klaras möblemang. Hon är livrädd för sina nya pallar från IKEA. Måste bearbeta det på något sätt. Hur botar man fobi mot en oskyldig, blå liten pall? Någon?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar