Sakta men säkert har gråvädret gjort att vi nu tar myrsteg i lägenhetsfixandet. I går hände vi tavlor i vardagsrummet. Det är fortfarande inte klart och så klart behöver jag nya väggprydnader. Men det måste få ta sin tid. Tavlor är för mig något mycket personligt och jag kan liksom inte bara smacka upp vad som helst på väggen. Tobbe drömmer om ett porträtt av en Spitfire och jag låtsas att jag inte hör. Någon gång i framtiden, när vi har ett överflöd av rum med tomma väggar, då ska jag överraska honom med en Spitfire om det är så att en Spitfire skulle göra honom glad.
I går besökte jag min nya arbetsplats. Högstadieskolor är i de allra flesta fall arkitektur som gud glömde. Så även i detta fall. Nött, skavt och slitet. Personalen verkar dock vara allt annat än sliten. Glada i hågen och på väg mot semester. Stadiga handslag och "Vi ses i augusti!". Även om jag helst hade stannat hemma med Klara så tror jag att det blir bra där, i Fjörn.
4 kommentarer:
Spitfire, å herregud. Jag frågade Petter vad det var och fick världens längsta utläggning om den med orden coolt bäst i världen och andra superlativ. Det är med andra ord en pojkdröm.
ewa: Jo, det verkar som om alla små pojkar en gång ville bli piloter. En dröm som aldrig riktigt får komma till ro... Smög förbi dig i dag igen efter en tur i gungorna men det såg stängt ut...
Jag träffade dina nya arbetskamrater och mina (i alla fall en del av dem) gamla lärare igår. Så jag sa att jag kände dig och dom sa att de hade träffat dig. 2 av dom bor ju också på min gata hemma i Norrfjärden! Jag längtar lite till Norrfjärden, men vi kommer ju snart hem en sväng.
Kram på dig
erica: Oj så roligt! Jo, dom verkade vara ett glatt gäng! Jag längtar efter dig och jag hoppas att vi hinner ses på något vänster även om vi byter ort helt och hållet! Kram!
Skicka en kommentar