En offentlig ursäkt!

En ursäkt som mest riktar sig till mina barn, som jag hoppas i framtiden kommer att ha glädje av denna läsning. Ett dokument över en barndom och ett föräldraskap. Bloggandet ligger för närvarande på något sorts strömsparläge. Uppsatsskrivande och livsnjutandet går före och på något sätt är det så mycket enklare att uppdatera sin status på Fejjan. Tråkigare, latare och inte så fantasifullt, men enklare. Livet springer vidare här på Kvarngatan. Vi njuter av köket och tränar på cykling. Klara är införstådd med att sommaren som kommer är sommaren när stödhjulen kommer att ryka. Än så länge njuter hon dock av att ha dem där och snabbt går det. Herman kryper omkring och drar i ALLT. Lampsladdar och gardiner lever ett farligt liv och flyttar vi på en farlig sak hittar han raskt något annat att dra i. Nu är det dags för dagishämtning. Jag ville bara tala om att vi lever och mår, så det förslår.