Ta tillvara på tiden

Nu under föräldraledigheten försöker jag verkligen njuta av varenda ögonblick tillsammans med barnen. Jag försöker känna varje stund av närhet och tillsammanstid och jag lagrar dem någonstans i känslominnet för att spara till de dagar när de blivit stora och inte längre vill bygga pussel eller kramas med mamman lika mycket. Jag gör det för att jag vet hur snabbt ett år kan gå. Hur snabbt ett litet barn blir ett större barn. Jag blev särskilt påmind om detta för några dagar sedan när jag pratade med mamma, som berättade om hennes väninna H, vars son precis flyttat hemifrån, nästan 100 mil bort. H hade sagt, att om hon hade vetat hur det skulle komma att kännas den dagen när han inte längre fanns i huset, skulle hon ha tillbringat varenda sekund med honom under de 19 år som gått sedan han föddes. Nu är ju detta en fullkomlig omöjlighet och omöjligare blir det ju äldre barnen blir, men jag kan förstå känslan.
I går kväll slog mig en annan sak. Något annat som man borde ta tillvara på. Min man, som ofta jobbar på kvällarna, har den här veckan bara jobbat dagpass. Detta har gjort att vi har kunnat umgås på kvällarna, precis som vanliga människor gör. Har vi gjort det då? Nja. Det beror väl lite på hur man ser det. Vi har suttit i varsin soffa, framför tvn. Ibland har vi mumlat något till varandra om att byta kanal eller att den andra har usel tv-smak. Vi har bjudit varandra på snus, men eftersom det är roligt att kasta saker har vi inte ens behövt röra i varandra, eftersom det går precis lika bra att kasta en snusdosa de futtiga två meter som skiljer den ena soffan från den andra. Så ser de flesta kvällar ut när vi är lediga tillsammans och jag gissar att det är på ungefär samma sätt hemma hos dig. Eller?
Det jag försöker komma fram till är att jag slogs av tanken att man borde utnyttja tiden lite bättre. Man borde känna ögonblicken lite mer och uppskatta sin kära lite mer. Men hur? Jag kan ju drömma om ett glas vin vid matbordet, om tända ljus och långa samtal om livet och meningen med det. Jag kan fantisera om den där massageoljan som står i badrumsskåpet och borde användas till något konkret. Massage alltså. Jag kan visualisera hur de gröna väggarna i källaren förvandlas till vita dito när vi står där och fnissar och målar varandra lite lekfullt på kinderna. Allt känns dock ganska märkligt och overkligt.
I kväll blir det nya tag. Ingen ska ligga och mumla i någon soffa här. Frågan är bara VAD vi ska göra i stället. Jag återkommer med uppdatering på den fronten. Spännande va?