Alldeles snart, om bara några dagar, är det dags att tömma köket på allt. Precis allt. Just nu känns det uppdraget som något helt och hållet omöjligt. Vissa saker är rätt enkla. Glas, bestick, skålar och kastruller får husera i skåp på andra håll i huset. Maten i skafferiet får bo i lådor i vardagsrummet i väntan på sin nya bostad. Inte så farligt kan tyckas. Kruxet ligger i skåpet from hell. Skåpet där vi sätter allt som inte har någon annan naturlig plats. Skåpet är gigantiskt och inrymmer gamla nappflaskor, matlådor, tomma barnmatsburkar, vaser, servetter, gammalt godis, påskägg, plastflaskor som man kan ha mjölk i om man ska på utflykt och vill ha mjölk till kaffet, presentkort, kontanter som olika familjemedlemmar cashat in vid diverse bemärkelsedagar och högtider, en amningspump, plastburkar för bröstmjölk från Barn 4 i Umeå, pennor som Klara inte får rita med, ljusstakar... Jag kan fortsätta, men du har nog redan tröttnat. Jag är helt och hållet medveten om att just detta skåp verkligen behöver tömmas och jag lovar, jag lovar och svär, att det nya köket aldrig ska få ett skåp av denna karaktär. I det nya köket ska det vara ordning och reda hela vägen. Inga pappershögar ska byggas på bänken och inga smulor ska ligga där och gro. Hör mitt ord och tro mig!
Helgen har varit lugn och fin. Min man har varit förkyld, med allt vad det kan innebära. Jag och Klaran åkte till badhuset i går och det kan man kalla lördagsnöje. Det är så härligt att umgås med en fyraåring som är helt omedveten om tid, stress eller måsten. I bastun efter badet satt hon, sin vana trogen, med sin plastburk fylld av fruktbitar och tuggade noga varenda lite bit. Jag började fundera över vad klockan var och om det kanske ändå inte var dags att börja röra på sig. Så slog det mig att vi var absolut lediga. Inte en tid hade vi att passa och då var det väl bara att passa på att njuta av det och anpassa mig till fyraåringens mindfulness, andas in och andas ut och njuta av bastuvärmen. Man kan lära sig en väldig massa av de små liven. Det är väldigt tur att de inte vet om det ibland...
Resten av lördagen blev semmelmys vid brasan, promenad med Bea med efterföljande mello-häng.
Nu ska här röjas lite leksaker. Lillbrorsan börjar ta plats. Bokstavligt talat. Hela vardagsrummet är fyllt av fina saker som är goda att tugga på.
1 kommentar:
Jag har också funderat på det där skåpet i vårt kök..det går som inte att sortera grejerna till nåt annat ställe.
Skicka en kommentar