Foto: Anna BergströmJa, jag har levt i en lögn. Eller egentligen inte, men jag har inte berättat hela sanningen.
Sedan någon gång i somras har jag gått och vetat att jag skulle bli en fru, men med läpparna förseglade så klart.
I lördags, på Hermans dop, gjorde vi så slag i saken och blev man och hustru.
Jag, som aldrig egentligen har haft några särskilda drömmar om min bröllopsdag blev slagen och tagen i samma ögonblick som vi stegade ut i kyrkgången till tonerna av Delsbos brudmarsch. Alla känslor östes över mig på en gång och jag tror att jag skrattade och grät samtidigt. Jag tror att jag själv blev minst lika chockad som de nära och kära som satt där i kyrkbänkarna, intet ont anandes.
Nu har jag en ny, himla snygg ring och ett nytt efternamn. Jag trodde inte att det skulle kännas särskilt annorlunda efteråt, men det gör det faktiskt. Djupare på något sätt.
Och Anna! Är det ok att jag snor en bild?
7 kommentarer:
Hej och grattis igen.Jag håller med dig.Det känns lite mer speciellt omän man inte trodde det.Vi gjorde slag i saken efter 17år tilsammans, men det var ändå en speciell känsla att helt plötsligt vara gift och inte sambo.
Ha det bra
Catharina
Så otroligt vacker du var (är)! Snygg klänning dessutom. Stort grattis fru E!
Jag såg i tidningen att ni slagit till! Så himla fina ni var. Grattis och lycka till...
Grattis än en gång- och tack för bilden på er! Fina!
KRAM!
Gud så fina ni är! Tänk att ni lyckades dölja det för alla, det skulle jag aldrig klara! Grattis än en gång!
Kram till er båda från oss.
Finingar alltså! GRATTIS igen!!
Grattis!
Skicka en kommentar