Vill mer!

Oh Captain, my captain...
Ja, jag vill verkligen blogga mycket, mycket mer än vad jag hinner med. Livet som tvåbarnsmamma ter sig onekligen något mer hektiskt än enbarnsmammalivet och det vore roligt att få ner alla saker på pränt. Dock är det som att tiden för att skriva saknas lite eftersom mannen i huset fortfarande inte gått på semester. Dessutom är det ju så att sommaren pockar på och vill ha sitt. Kusiner ska träffas, bastun vill badas, båten vill åkas... Ja, du vet säkert hur det är.

Men vi har det bra. Lillebroren växer så att det knakar. På riktigt. BVC-läkaren trodde inte på sköterskans siffror när den lille låg där på mätbordet men det var så sant, så sant. Han är duktig på att äta vår lille Herman. När vi ändå hade en läkare på armlängds avstånd fick hon även lyssna på storasysters lungor som hostat och hackat i mer än en vecka. Fru läkaren var snäll och skrev ut mirakelmedicin som gjort att vi nu alla sovit gott i två nätter.

I framtiden ligger Tobbes semster som infinner sig om ungefär 30 timmar. Det ska bli roligt att se vad han är för en kille den där jag bor med. I bland känns det som att man hinner glömma bort.

En annan sak nu och i framtiden är att min kropp åter ska tas i besittning av den rättmätiga ägarinnan. Under graviditeten har jag nog varit lite väl snäll med mig själv och det är så väldigt, väldigt tråkigt att inte känna sig riktigt som sig själv. Metoden heter ät mindre, rör dig mer och innebär att inget sött av någon form ska förtäras så vida det inte är lördag. På lördagar är det tillåtet med en kaka eller två. Nu ska här jobbas. Jag önskar att jag hade varit cool och modig nog för att berätta hur mycket jag väger och vad som ska bort. Kanske sen. Kanske när jag står på andra sidan och kan titta tillbaka på mig själv som jag ser ut i dag. Målbilden är tydlig och visar helt enkelt mig själv i mina vanliga kläder. Hur svårt kan det vara?