Jag tänker att...

Ja, vad tänker jag egentligen? Som ammande kvinna är det ibland lite svårt att själv veta vad man tänker, vad man nyss tänkte eller vad man tänker att man ska tänka. Det är liksom gröt i hjärnan och detta i kombination med sömnbrist och soliga dagar som inbjuder till utevistelse gör att jag tänker att jag ska blogga men hinner inte riktigt med.
Kortfattat kan jag väl säga som så, att allt går bra även om det går väldigt, väldigt snabbt. Herman äter, sover och bajsar. Klara sköter, leker och kramas. Vi föräldrar är glada över att kunna bjuda våra små på mat och omvårdnad. Resten prioriteras bort och så får det väl vara så länge det behövs. Missförstå mig rätt. Vi gör roliga saker, vi promenerar och äter goda saker, men vi har inte byggt något bro och inte renoverat något kök. Och tur är väl det!