Småstadens charm

Jag gick nyss ut med soporna och samtidigt strosade grannflickan tillika min f.d. elev förbi med mobilen i örat. Därefter följde denna konversation:

Eleven/grannflickan: (först i luren): -Vänta bara.... (sedan till mig): -Alltså, Soffan, visst it har vi dig i morgon.
Jag: Nej, och det känns jättetråkigt. Jag saknar er redan.
E/GF: Jo, fatta så tomt det kommer att kännas.
Jag: Men du får ju komma och hälsa på när du vill.
E/GF: Jo. Då kan du hjälpa mig med läxorna.
Jag: Precis, hej då!
E/GF: Hej då! (fortsätter sedan sitt samtal i mobilen)

Ibland är det så skönt att ha verkligheten inpå husknuten (bokstavligt talat). Ett farväl behöver inte vara så dramatiskt liksom...