Linslus

I går var en härligt solig söndag som jag och min mamma tillbringade på det stora möbelvaruhuset på gränsen till grannlandet. Allt flöt så bra. Vi fick med oss nästan allt som stod skrivet på listan och badrumsinredningen låg fint packad på släpet som jag skickligt rattade längs landsvägen. Men så plötsligt, från ingenstans kom den. Blixten. Blixten som omedelbart fick polisfrun att inse att hon hade kört alldeles för snabbt och att hon skulle bli nödd och tvungen till att betala en viss summa pengar till staten för att sona sitt brott.
Till en början blev jag bokstavligt talat skitsur över att just jag, som egentligen är så duktig och laglydig drabbats av denna kameraövervakning som egentligen borde riktas mot riktiga buskörare. Efter ett dygns eftertanke kan jag dock konstatera att min uppmärksamhet förmodligen var riktad mot något annat än vägen framför mig och det är ju rent ut sagt bedrövligt.
Nu inväntar jag inbetalningskortet och hoppas på en inte allt för stor summa.

I badrumsväg står vi nu inför gjutning av nytt golv. Väggarna är färdiggipsade och förutom ett litet bakslag i form av en sågslinga i ett av de nya rören har det mest gått ganska bra.
Jag skulle ha fotat i dag, men något kom i vägen. Jag tror att det kallas livet...

Sedan sist...

har följande saker hänt:
- Alla gamla rör har tagits bort.
- Alla nya rör har kommit på plats.
- Vi har fått en etagetoalett eftersom rörmokaren råkade bila sig genom valvet och ner i källaren.
- All ny el är dragen.
- Gipsskivor täcker delar av väggarna.
- Rörmokaren har flyttat ut och snart kanske det är dags för oss att flytta in igen.

Dessutom har vi:
-Roat oss på Krokodil med en halvbra konsert och ett helbra fika.
-Roat oss på 7-årskalas i Luleå med ett gäng tandlösa pojkar och en hel massa gott fika.
-Vaggats in i vardagen igen eftersom påsklovets slut uppenbarligen också innebär arbete igen. Det känns som om lovet varat en evighet och hjärnan var inte riktigt inställd på akademisk verksamhet efter allt skottande, bärande och rivande. Men precis som med cyklande så sitter det mesta i ryggmärgen.

Nu säger jag godnatt och hoppas på att vårvärmen snart kommer för att stanna.

Just nu...

...önskar jag att jag hade haft ett par rykande färska renoveringsbilder att bjuda på. Men som du säkert förstår så har jag inte det. Jag och Klara har flytt fältet och flyttat in hos mamma några dagar. Oljudet från bilningsmaskinen och dammet som samma maskin orsakar blev helt enkelt för mycket för mig.
Men! Det händer grejer. Vårt badrum är numer helt i furu, sånär som på golvet som består av uppbildad betong. Dessutom har rummet blivit rätt mycket större eftersom väggen mellan "stortoan" och "lilltoan" tagits bort och nu får stor och liten mötas och skapa ett, enda stort och fint badrum.
Om allt går som planerat dyker rörmokaren upp på fredag och sedan är det bara att påbörja själva byggandet; gipsa väggar, gjuta golv och allt det roliga som kommer sen...

Min otroligt händige, flitige och vackre sambo jobbar som ett djur inne i dammet och ute skiner solen på oss påsklovsfirare. I dag har vi roat oss på Strömnäs; druckit kaffe, promenerat och solat. Vilka underbara dagar!

Bloggen goes Extreme Home Makeover

Vissa av er har sett det live, andra bara hört ryktet. Men här kommer den i alla fall. The Green Room. I morse när vi vaknade såg rummet ut ungefär så här:

Fotografierna är dock tagna efter att alla krokar och ett (grönt!!) skåp tagits bort, men... you get the picture... Trots att jag bott i detta hus i åtta månader nu så har jag fortfarande inte riktigt lyckats smälta badrummet. Det gröna kaklet i kombination med den otroligt fantasieggande fondtapeten är helt enkelt något av det mest exotiska jag sett.

Nåväl, min sambo och svärfar har ägnat denna dag till att helt enkelt ta bort allt det gröna och resultatet nu i kväll är detta:

Under vassruggstapeten hittade vi den faktiskt riktigt snygga tapeten som syns till vänster i bilden ovan. Så klart går den också i grönt. Grönt is the shit verkar det som...

En av dagens häftigare händelser utspelade sig när badkaret skulle ut genom badrumsfönstret. När karet hängde där på fönsterkarmen kom arbetarna på att det nog vore klokt med en tredje famn som kunde ta emot emaljbjässen på utsidan. Eftersom min egen starke far har lyckats vrida sin axel ur led, sprang jag fjäderlätt över till närmsta grannarna. Ingen stark karl hemma där. Jag sprang vidare till grannarna på andra sidan vägen. Ingen hemma där. Men! Utrusande från ett hus längre upp på gatan kom en glad man i 60-årsåldern som i glädje ropade och frågade om vi ville ha hjälp. Han ville verkligen hjälpa till och sen ville han verkligen prata. Och prata. Och prata. En hjälte. En sann hjälte som heter Svante. Tack för hjälpen Svante!

Jag återkommer en annan dag med rykande färska bilder. Resan har börjat. Are you in or out?

Kvällspromenad på plogad isväg...

På skärtorsdagens eftermiddag åkte jag och dotra till stugan i paradiset tillsammans med stora delar av min familj. Vädret var inte det bästa, men jag tog så klart för givet att allt skulle bli annorlunda på långfredagen. Långfredagen kom och när jag på morgonen stack huvudet utanför dörren var hela luften fylld av fukt. Det var precis som om havet hade stigit ovan isen och lagt sig som en blöt filt över hela ön. Men SMHI hade lovat kanonväder till påskafton så när jag somnade på långfredagskvällen var det ändå med stort hopp om en solig morgondag.

Påskaftonen var förvisso ganska fri från hög luftfuktighet men å andra sidan var dimman riktigt grötig och den västliga vinden piskade på rätt bra.

I går kväll, när vi alla satt samlade kring matbordet och hade druckit upp det sista av vinet och ätit upp de sista påskgodisarna beslutade vi att det kanske var lika bra att vända åter till civilisationen. Kanske skulle det vara skönt att tvätta en maskin eller två, tvätta håret och ta på rena kläder.

Sagt och gjort. I morse packades påsken ihop och vi kämpade över isen, till bilarna och tutade söderut. Ungefär exakt när vi passerade kommungränsen kom de. De första solstrålarna. I närheten av Öjebyn började solen bli rätt störande och väl hemma upptäckte jag att vardagsrummet var irriterande varmt av heta solstrålar.

Osar dessa påskminnen bitterhet? Jasså? Läs då vidare i den gladare versionen nedan:

Trots att helgen inte har bjudit på solsken och vindstilla dagar så känner jag mig rätt nöjd, utvilad och skidåkt. Vi har ätit underbart gott, sovit i tystnaden och pratat en väldans massa skit. Barnen har varit underbart snälla och lekt, lekt, lekt hela tiden.

Även om jag bara hunnit med en ordentlig skidtur så kan jag säga att den kan ha varit årets bästa. Jag och storebror startade rätt tidigt på morgonen. Det var dimmigt och blåsigt och kanske inte så angenämt till en början, men efter att ha avverkat 5 km med ganska halvkasst fäste och motvind kom vinden plötsligt från precis rätt håll och det preparerade skidspåret hade isat på sig ordentligt och plötsligt var det bara att stå där och glida med, staka lite då och då, titta upp på horisonten (bakom dimman) och konstatera att det var alldeles jäkla fantastiskt.

Och ibland har jag faktiskt sett solen. Tobbe, som har jobbat i fjällvärlden hela helgen, har hållit mig uppdaterad med mms, föreställande vita fjälltoppar och klarblå himmel. Rått, men hjärtligt.

Gladaste påskkärringarna på ön...

Påsk!

En arbetsdag kvar.
Jättesnart lov.
Hoppas på jättemycket sol, bra skidglid och ett stort påskägg.
Dessutom hoppas jag att du får en härlig påskhelg!
Stor kram!

Det här med att enas...

Sedan jag träffade Tobbe har jag förundrats över hur överens vi ofta är om saker och ting. Det gör ofta vardagen ganska enkel.
Nu när badrumsrenoveringen står och knackar på dörren och vi ska försöka komma fram till vad vi vill ha så stöter jag plötsligt på patrull. I dubbel bemärkelse.
-Vi trodde att vi hade enats om ett golv. Problem dök dock upp när det visade sig att vi hade enats om två olika golv. Efter ytterligare ett besök hos golvfirman gick jag dock i dag segrande ur den fighten.
- När det kom till handdukstork tyckte jag att det var självklart vilken som var snyggast. Döm om min förvåning när han tyckte ganska precis tvärt om. Efter en mindre debatt hos rörfirman kunde vi mötas halvvägs. Rörmokaren skrattade gott och matchen kan nog anses ha slutat oavgjort.
- VVS-firman hade ett snyggt badkar som jag föll ganska hårt för. Han var dock ganska envist förälskad i ett annat badkar. Jag blev lite rörd av hans engagemang och gav med mig ganska snabbt. En solklar seger för honom.
- På toastolsfronten var vi ganska enade.
- Badkars- och tvättställsblandare är tydligen en viktig statuspryl i hans ögon. För mig är det inte så viktigt. Han fick bestämma.

Det är svårt att säga att förhållanden är något annat än en lång rad av kompromisser. Jag påstår inte att jag lider av att kompromissa men det är intressant att det ändå fungerar. Att man liksom bara gör det. Det är varken jobbigt eller plågsamt att kompromissa. Det är helt enkelt helt nödvändigt.
Tilläggas bör kanske att vi fortfarande är överens om ganska många saker. Oftast.
Och i slutändan spelar det kanske inte så stor roll om golvet är mörkgrått eller stenmönstrat. Om rören i handdukstorken är raka eller böjda. Om badkarets kanter är svängda eller raka.

Härliga, härliga helgen

Helgerna är verkligen fina den här årstiden.
Lördagen var väl inte den bästa rent vädermässigt sett, men det passade utmärkt eftersom vi hade ett bebisbesök planerat. Tänk att nyfödda bebisar alltid känns lika underbart små och varje gång blir man lika förundrad över livets storhet.
I dag har vi njutit i stora mått av att ha en egen gård. Vi har hackat is, lunchat på altanen och somnat i solstolar. På eftermiddagen tog vi bilen till andra sidan älven där vi köpte en stor, stor lax, tittade på ett hus (som vi inte ska köpa men som några vänner köpt) och sedan svängde in hos M och G där vi fick kaffe och helgott fika.
Efter en riktig söndagsmiddag hos mamma sitter jag nu och hämtar mig efter kvällens Nip/Tuck. Nu känns det nästan som att jag behöver terapi efter varje avsnitt. Hela serien är som en Dalí-tavla. Man vet liksom inte vad som är in och ut, var verkligheten börjar och det surrealistiska slutar.

Fyra ynka arbetsdagar kvar innan långledigheten tar vid i form av påsklov.

Underbara, underbara fredag

Jag har haft ännu en fin dag på jobbet och när arbetsdagen var över hade vi bestämt träff med familjen från andra sidan Nördfjärden på stadens Stadshotell som varje fredag bjuder på Junkfood Friday. Jag och Klara var först på plats och jag valde snabbt ett fönsterbord vid baren. Vid bordet bredvid satt ett gäng coola rockgrabbar som såg så där lagom slitna ut... Klara kommenterade som alltid allt de gjorde, vad de hade på sig och vad de inte hade på sig. Efter en stund upptäcker jag att en av de coola rockgrabbarna inte är vilken cool rockgrabb som helst. Han är Markus Fagervall. Jag måste erkänna att detta gav lite extra glamour till en annars ganska vanlig fredag.

Nu sitter jag i soffan och njuter av Spotify. Jag fick en inbjudan i dag och vilken grej! Jag har liksom inte haft tid för musik under de senaste åren och nu har jag plötsligt tillgång till allt. Allt. Makalöst! Makalöst och helt lagligt.

Trevlig helg och må solen skina på oss.

Så värt, så värt

I dag när jag gick från jobbet fick jag än en gång ta en konflikt med min ryggsäck. Ryggsäcken är egentligen inte min utan Tobbes och den har blivit mer och mer som en trasa under de senaste månaderna. Tyget spricker och dragkedjan delar sig. Det är inte så bra att ha en öppen ryggsäck när man bär omkring på jobbpapper som bör hålla sig i ryggsäcken. Nåväl, efter att ha hämtat på dagis och handlat lite grädde stövlade vi in på Intersport och där hittade jag världens underbaraste rygga som så klart fick följa med hem. Nu kan jag resa till jobbet med stil och klass på ett helt annat sätt än förut...

En annan sak som gör denna dag lite extra värd är Piteås allsvenska premiär som slutade med storslam och seger! Hoppas, hoppas att det håller i sig och att tjejerna får stanna kvar i högsta serien. Vilken grej! Så oerhört häftigt!

Nu är det sängen som gäller. Min säng är nog förmodligen världens bästa.