Jämna steg

Foto: Sofia Wellborg

Varje dag är en kamp mot leksaker och husgeråd, utspridda över golven. Att som förälder till en uppfinningsrik ettåring försöka ha ett hem som är rent och avskalat, smakfullt och stilistiskt, det är ungefär lika lätt som att hålla fast en lövhög i styv kuling. Det går bara inte. Men jag kan inte låta bli att imponeras av den lilla tösens framåtanda och om kvällarna efter den rutinmässiga röjningen kan vi luta oss tillbaka i ett ganska trevligt hem. OK, just nu står en lära-gåvagn parkerad under soffbordet och tre pusselbitar ligger tillsammans med en liten barnsko metodiskt utplacerade framför bokhyllan. På soffbordet ligger två böcker med tilltalande titlar som Ellen och Olle äter och Bli glad med Gogo. Men om man lyfter blicken lite. Mot väggarna... då ser det ändå helt okej ut.

Bilden togs i somras av min vän fotografen. Kolla in hennes hemsida!

Heja Amanda! Ta hem det här nu!
Trevlig helg!

Husjakten, del II

I kväll var det dags. Familjen R-E:s andra husvisning.
Huset i fråga ligger på gångavstånd så jag och Klara promenerade iväg och mötte Tobbe som kom i ilfart från jobbet.
Jag gillade det lilla slottet riktigt mycket. I alla fall en av de tre våningarna. Övervåning och källare blev något av en besvikelse. Mest för den ringa storleken. De små sovrummen låg alldeles för nära varandra och jag såg Klara framför mig, som tonåring, i desperat jakt efter ett privatliv som inte går att finna på den ringa boytan.
Men jakten fortsätter. Sanna mina ord.

Äntligen fredag i morgon. Fredag och tandläkarbesök. En gammal lagning har lossnat.
Glad kjolfredag på dig!

Fylld av ord

Så känner jag mig just nu.
Har tillbringat kvällen på Krokdil och en föreläsning av Susanna Alakoski som skrivit Svinalängorna som fängslade mig i början av sommaren.
Kvinnan är en fröjd att lyssna till och jag satt fängslad från början till slut. Fängslad av hennes berättelse och hennes ord. Fängslad av hela känslan att sitta där i den lite för kvava luften, omgiven av människor som sitter där, lika fängslade som jag.
Uppfylld av glädjen över att bo i en stad som serverar finkultur till vanliga människor som tar denna till sig, precis som om den vore lika lättsmält som isglass en varm sommardag.

Dagen efter gårdagskvällen

Denna dag har kantats av en bekant känsla som dock inte besökt min kropp på väldigt länge. Känslan av att gårdagskvällen innebar en drink för mycket och att timmarna mellan lakanen blev för få. Jag vill inte känna den här känslan på ett tag nu men det överskuggar dock inte det faktum att kvällen var otroligt trevlig. Som vanligt tycker jag nog att gafflandet hemma i soffan var det bästa på hela kvällen. Väl ute i vimlet kunde vi konstatera att publiken har blivit mycket ung. Jätteung! Huruvida detta faktum även fastställer att vi andra har blivit äldre vill jag faktiskt inte diskutera här och nu men jag gissar att det är en naturlig konsekvens av mitt tidigare uttanlande. Vi är äldre, men ändå ganska fräscha.
Tack fina tjejer för en toppenkväll!

I dag bjöd staden på skyltsöndag i bästa skyltsöndagsvädret. Tunga snöflingor föll från himlen och vi fikade med bästisarna mitt i vimlet.
Nu är det kväll och jag är ganska glad över att det snart är i morgon, när i går kommer att vara i förrgår och ett minne som inte känns i kroppen på samma sätt som i dag.
Verkar jag trött? Jag är trött...

Stora firardagen

I dag har hela stora familjen varit här och födelsedagsfikat. Eller inte hela... Vissa delar av min familj har ju valt att bosätta sig i landets sydligaste landskap men alla andra har i alla fall varit här. Vi har kalasat på tårta och annat sött som gör att jag nu känner mig lite som en ballong. Nu menar jag inte lätt som en fjäder utan mest bara uppblåst.
Och snart... Snart är det dags för dagens andra kalas. Tobbe har åkt till jobbet och på väg dit lämnar han lilla Klaran hos mormor och morfar. Jag sitter här i en tyst och tom lägenhet och ska snart piffa mig så där som man bara gör när man ska ut på galej. Mina bästaste tjejkompisar kommer hit på fest! Du förstår va? En riktig jäkla tjejfest. En tjejfest med vin, kex, ostar, chips och godis. En tjejfest med gälla röster, skratt, smink och kramar.
Efter att ha varit gravid, ammande och mammande i snart två år så är det dags för göra comeback på dansgolvet, i baren och på snabbmatstället. Om än bara för en kväll.
Aftonens outfit ligger utspridd på sängen och vinet står på kylning.

Jag återkommer med en utförlig rapport i morgon. Om jag överlever...
Puss och trevlig lördagskväll på er alla!

Oh what a day!

Vad ska man säga? Födelsedagar klår de flesta andra dagar med hästlängder. Dock måste jag erkänna att jag inte hade så stora förhoppningar på just den här dagen. Tänkte att firandet får komma på lördag i stället. Men! Jag väcktes av sång med frukost och paket i sängen. På jobbet har både busungar och världens bästa personal sjungit så att jag har rodnat. Mobilen har plingat titt som tätt med grattisar från både nära och fjärran vänner. Oj vad det betyder mycket. Så fantastiskt mycket faktiskt.
Som kronan på verket erbjöd sig mormodern och morfadern att hämta barnbarnet på dagis och i samma veva erbjöd de sig att laga födelsedagsmiddag som skulle stå på bordet när jag kom från jobbet. Detta i sig är en present bättre än många andra.
Min kärlek jobbar kväll så han ramlar väl in här inom den närmsta timmen.
Nu höll jag nästan på att glömma! Sverige slog Lettland med 2-1!!!
Vilken underbar födelsedagspresent det är att bara få bekräftat att det finns människor där ute som tänker på mig och bemödar sig med mail, sms, telefonsamtal, skönsång eller bloggkommentarer. Det är den bästa av gåvor. Alltid.
Och sist men inte minst, ett stort tack till de vältränade grabbarna i blågult som piffade till kvällen ordentligt. Tack!

Detta jobb -ett liv

I kväll föräldramöte. I morgon långdag. Det här med livet är mycket jobb. Jag lägger ingen värdering i detta yttrande. Jag bara konstaterar.

Men imorgon! Födelsedag!!!
Den här hösten har gått så snabbt att jag, som annars är rätt hysterisk kring mina egna födelsedagar, inte har hunnit fundera särskilt mycket alls. Eller så håller jag på att bli gammal... Men så är det ju inte. Jag är långt ifrån gammal. Knappt några rynkor alls. Knappt några hängbröst och knappt några gropar i låren. Knappt...
Nu är det bäst att hoppa i säng så att det blir födelsedag riktigt snabbt!

Äntligen...

...har jag klistrat in alla våra framkallade bilder i albumet! Egentligen är det ju rätt trevligt när man väl håller på. Man passar in bilder, klistrar och skriver fint med silverpenna samtidigt som man dricker saft och lyssnar på radio. Nästa gång ska jag inte vänta lika länge. Jag ska verkligen försöka att inte vänta lika länge.

Dessutom har vi i dag inhandlat en svart pulka som Klara invigde på bästa sätt. En tur till gungorna och mer än ett smakprov av den vita snön, som var lika kall varje gång.
Nu blir det bums i säng, i ångorna av fotolim...

Å hon nös, å hon frös, attjo, attjo, attjo PROSIT!

Jag har inte snuva. Men dotra producerar sådana mängder snor att det är snudd på övernaturligt. Och att sedan inte kunna snyta sig... Vilket straff! Dessutom verkar lillfia ha trätt in i en ny livsfas där vi får göra bekantskap med ett hiskeligt temperament. Hon kan verkligen peka med hela handen. Ja, hela kroppen om jag ska vara riktigt ärlig. Fråga mig inte var detta kommer ifrån. Hennes pappa är diplomatisk som få och jag... Ja, jag är väl ganska medgörlig? Är jag inte det?

I dag, när övriga familjemedlemmar sov middag, åkte jag till stan för att uträtta ett litet, litet sminkärende. Det var allt. Snabbt skulle det gå. Och snabbt gick det. Men förutom det lilla sminkärendet hade jag även lyckats uträtta ett byxärende. Ett pyttelitet byxärende bara...

Tillbaka i soffan

Den här veckan har varit något av ett äventyr. En temavecka som jag tillsammans med några andra insiktsfulla lärare har sytt ihop till något som vi hoppades skulle bli bra. Och det blev bra! Annorlunda men bra. Vi har gjort studiebesök och byggt figurer i olika omgångar och kvällarna har ägnats till utvecklingssamtal och försök till återhämtning. Pust, stön och gäsp är några ord som kan beskriva den Soffa som på mornarna krälat från sängen till duschen i ett desperat försök att kvickna till.
Nu har dock veckan blivit helg och jag sitter här med ett väl tilltaget glas rött och har ätit after work-middag tillsammans med mina bästa jobbarkompisar.

Jag har en bestämd känsla av att mina blogg-inlägg har ändrat karaktär under de senaste månaderna. Det finns inte längre mycket tid för tankar och reflektioner. Jag tror inte riktigt jag hinner med att reflektera särskilt mycket. Jo, det praktiska i vardagen hinns med, vad vi ska äta till middag, vem som lämnar/hämtar på dagis, vad som bör handlas och om sängkläderna kanske har gjort sig förtjänta av en runda i tvättmaskinen. Sen hinner jag också fundera en del över elev X situation i skolan och huruvida dennes prestationer eller brist på prestationer har enbart med inställning att göra eller inte.
Vidare kan jag konstatera att det inte finns något snus som kan mäta sig med Göteborgs Rapé, för nu har jag provat.
Du ser själv. Jag har drabbats av blogg-torka. Men jag tror att det kommer att vända en vacker dag. En vacker dag...

Borde inte datla

Datla, det gör man när man håller på med datorn. Min systerson Isak myntade uttrycket och jag tycker att det är ett väldigt bra verb. För det är ju det man gör, man datlar. När man använder en cykel så cyklar man. När man håller på med boll så bollar man. När man grejar med en dator så datlar man. Fullkomligt logiskt.
Men, som sagt, jag borde inte datla. Jag borde diska och hoppa i säng. Tobbe jobbar kväll och i kväll om någon kväll borde jag göra som min kloka hjärna säger och lägga mig i tid. Morgondagens 12-timmarsdag på jobbet gnager samvetet och pockar på min uppmärksamhet.
Hur svårt kan det vara? Jag testar...

Pappornas dag

Även Klara är svag för sötsaker...

I dag har jag firat världens två bästa pappor. Min egen bästa pappa Ulf och Klaras bästa pappa Tobbe.

Det sägs ju att man väljer en partner som påminner om ens förälder, mamma eller pappa, beroende på tycke och smak. Jag kan se många likheter mellan min pappa och min sambo och en av deras gemensamma nämnare är passionen för kanelbullar. Vad kan då passa bättre en dag som denna än ett storbak?

I morgon är ingen ledig måndag. Hela veckan är ägnad åt elevernas temaarbete och därför är mitt schema ändrat. Kul med något annorlunda men knepigt med nya tider... Nu sätts hjärnan på prov...

I'm back!

Min frånvaro från denna blogg kan delvis skyllas på mitt jobb. Arbetsveckan har kryddats med utvecklingssamtal på kvällstid för att sedan komma hem och avlida i sängen. När jag i morse kom till jobbet kändes det precis som om jag sovit under mitt skrivbord. Jag hade inga tydliga minnen av att ha sovit i min egen säng, bredvid min egen man. Jag kände bara jobbet i kroppen. Nu är i alla fall hälften av samtalen avklarade och helgen ligger framför oss.
Jag har precis blivit lämnad av mina kolleger B och K som förskönat min fredagskväll med tacos, Idol och skitsnack. Tobbe jobbar och Klara sover sött.
Det gör jag också snart.
Trevlig helg kära vänner!

Livets lunk

Jobbat. Hämtat på dagis. Lagat middag. Haft middag på bordet när mannen kom från jobbet. Tvättat. Tittat på Äntligen hemma och förälskat mig i ett datorskåp/arbetshörna (som just nu känns som ett måste för detta hem). Lekt med dotra. Infekterats av en groende lust för att plugga. Insett att CSN förmodligen inte kommer att stötta min nykläckta idé. Gått vidare och insett att jag har det bra som jag har det. Funderat på om man kanske ändå ska ringa CSN och gullbe...
I morgon är det onsdag!
Sov gott!

En lång, härlig, ledig dag...

... som har innehållit både husvisning och innebandy. Bandyn gick helt klart bättre än husvisningen så jag börjar där.
Jag har alltid älskat att spela innebandy men som vuxen och förvärvsarbetande är det svårt att hitta lämpliga forum för att utveckla denna hobby. Nu har jag dock funnit ett gäng, eller gänget har funnit mig, där spelet är lagom hårt, lagom snabbt och lagom kul. I två timmar håller vi på med blodsmak i munnen och blåröda blaffor på smalbenen. Kul. Urkul! Klättringen får väl fortsätta ligga på hyllan tills någon nappar på mitt förslag.
Husvisningen då? Charmigt hus i ett trevligt område nära stan. Charmen bevarad. Visst renoveringsbehov. Ungefär så kan man nog beskriva detta vårt första objekt. Ganska snart efter att vi kommit in i hallen väste jag till Tobbe; -Nej. Nej. Nej!!! Och, nej. Vi är eniga. Vi kommer inte att slå till denna gång. Dock ser jag fram emot en intressant tid med många tankar, kalkyler, drömmar och fantasier. Förr eller senare dyker det upp. Huset med stort H.
Nu dras jag till sängen av Dotter önskas. Den tar sig. Eller så är det jag som har pms och trängtar efter en bebis.
En liten, liten bebis...

Låååånghelg

Det här med långhelger är lite komplicerat tycker jag. Röda dagar följs av klämdagar, halvdagar, konstiga öppettider och allmän förrvirring. Folk är bortresta eller har besök.
Med bortresta föräldrar och en hårt arbetande sambo, vars arbetsuppgifter inte tar hänsyn till almenackans röda bokstäver, har jag tillsammans med Klara sladdat runt på lite olika aktiviteter.
Det bästa med den här helgen är nog snön som faktiskt lagt sig som en filt över marken. Den knarrar som snö ska knarra och den lyser upp den mörka hösten precis som man vill att den ska göra. Måtte den nu bara ligga kvar. Snälla snön, ligg kvar!

Förresten, jag läser en ny bok. Eller ny och ny... Ny för mig, jag började i förrgår. Dotter önskas av Katerina Janouch. Inledningsvis kändes det som om jag råkat komma över ett gammalt nummer av Mitt livs novell men nu har den mognat och väcker väldigt många tankar som jag förmodligen kommer att behöva avhandla här inom en snar framtid.

I väntan på Idol...

... kan jag konstatera att dom har fest i kväll igen. I kväll verkar tillställningen ha kryddats med allsång/karaoke.
På måndag är det vi som går på husvisning. Så det så!

Vara mamma

Klara och jag har umgåtts i dag. Hela, långa dagen. Vi har badat, sovit, ätit, lekt med Jenny och Edvard, promenerat och skrattat.
Dagar som denna kommer det över mig. Det här att vara mamma. En tillvaro så självklar som ketchup på korven eller skum på ölet. En resa som är det bästa, det bästa som någonsin hänt.
Min goda vän Å frågade mig för en tid sedan om förädraskapet verkligen bara är rosenrött. Om det är så fantastiskt som alla säger. Och visst, som allt annat här i vår värld har även föräldraskapet stunder då det känns som att det vore skönt att bara krypa in under sängen och släcka lyset för en stunds lugn och ro. Men allt som oftast nyper det i hjärtat av kärlek till den lilla varelsen som är det bästa av mig och det bästa av min man. En förfinad, förädlad och fulländad version av oss båda. En liten människa som bara genom att le, dansa eller nysa kan göra min dag. Varje dag.
Aldrig någonsin har jag varit så stolt över något som jag är över min dotter. Bara för att hon finns. För att hon är den hon är. Bara så enkelt. Så himla enkelt. Kärlek.

Mysdag

Alla små kusiner samlade under samma tak. Kramar, pussar, knuffar, skratt och gråt.
Fika på stan. Skoprovning som inte ledde fram till något konkret.
Två små ögonskuggor inhandlade.
Bilfärd hem i mörkret i sällskap av elitseriehockey i sportradion.
Vilken dag mina vänner. Vilken dag!